De unga äldres årtionde

Människor som fyller 65 kommer inte att pensionera sig, förutsäger John Parker.
Äldre man med smartphone på kafé
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Från The World In publicerad i The Economist, översatt av InPress.
©2020 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.

Foto: Colourbox



Med 2020 inleds ett årtionde som tillhör de ”unga äldre”, som japanerna kallar personer mellan 65 och 75. Babyboomen, en period av höga födelsetal i rika länder efter andra världskriget, kulminerade mellan 1955 och 1960. Man skulle därför kunna vänta sig att många i efterkrigsgenerationen ska gå i pension mellan 2020 och 2025 – men det gör de inte. Genom att fortsätta arbeta och hålla sig socialt engagerade kommer babyboomgenerationen, i sin nya skepnad som unga äldre, att förändra världen som de har gjort flera gånger förut i olika stadier av sina liv. De unga äldre är fler, friskare och rikare än tidigare seniorgenerationer. Det kommer att finnas 134 miljoner 65- till 74-åringar i de rika länderna 2020 (11 procent av befolkningen), en ökning från 99 miljoner (8 procent) år 2000 (se diagram). Ingen åldersgrupp växer snabbare. Hälsan blir sämre med åldern, men de unga äldre står pall bättre än de flesta. Mellan 2000 och 2015 ökade medellivslängden i de rika länderna med 3,7 år – 3,2 av dem kommer att avnjutas vid god hälsa, enligt WHO.

De unga äldre är också mer välbärgade. Mellan 1989 och 2013 ökade medianförmögenheten i hushåll som förestås av personer över 62 med 40 procent till 210 000 dollar, samtidigt som förmögenheten i alla andra ålders­grupper minskade. 

De unga äldre har också mer att göra. 2016 arbetade bara en femtedel av alla mellan 65 och 69 i de rika länderna, men siffran stiger snabbt. Arbete är en av de faktorer som hjälper folk att hålla sig friska längre. En tysk studie fann att personer som fortsätter arbeta efter den normala pensionsåldern kan bromsa den kognitiva nedgång som är kopplad till hög ålder och har samma kognitiva kapacitet som en person som är ett och ett halvt år yngre.

Långt kvar
Kort sagt är de unga äldre inte vilka äldre som helst. De utmanar den traditionella bilden av pensionärer som hasar runt i tofflor och passar barnbarnen. 60-plussarna är en av flygindustrins snabbast växande kundgrupper. De unga äldre är livsviktiga för reseindustrin eftersom de spenderar mycket mer än yngre när de semestrar utomlands. De förändrar också utbildningssystemen. Harvard har fler studenter vid sin avdelning för vuxenutbildningar (för mogna och pensionerade studenter) än vid själva universitetet. Och på grund av pensionernas betydelse håller de unga äldre på att förvandla försäkringsbolagen från att vara passiva distributörer av fasta livräntor till leverantörer av finanstjänster åt kunder som vill förvalta sin pension mer aktivt.

Att de unga äldre blir fler kommer att gynna dem själva, ekonomin och samhället. Många chefer och HR-avdelningar tror att produktiviteten faller med åldern, men studier av lastbilstillverkare och försäkringsbolag i Tyskland pekar på att äldre arbetskraft har en produktivitet som är något över medel – och att arbetsgrupper med flera olika generationer är de mest produktiva av alla. Eftersom människor arbetar längre och konsumerar mindre vård bör samhällets utgifter för hälso- och sjukvård bli lägre än vad man tidigare trott.

Men om allt detta ska hända krävs förändringar på tre områden, under påtryckningar från de unga äldre själva. Det viktigaste är allmänhetens inställning till äldre och framför allt förväntningarna om att 60-plussarna ska gå i pension och tyst dra sig tillbaka i bakgrunden. Många företag diskriminerar äldre arbetskraft genom att bara erbjuda kompetensutveckling åt yngre medarbetare eller begränsa möjligheterna till arbetsdelning och deltidsjobb. De unga äldre kommer att kräva att företagen blir mer vänligt inställda, och i den processen kommer de att hjälpa till att ändra attityderna till själva åldrandet.

Politiken måste också förändras. Pensionen infaller i många rika länder fortfarande i en ålder då många vill fortsätta arbeta. Den effektiva pensionsåldern (den ålder där folk faktiskt lämnar arbetskraften) är vanligen ännu lägre. Det politiska regelverket gör pensioneringen till ett stup när den i själva verket borde vara en ramp.

För det tredje kommer det ökade antalet friska äldre att kräva drastiska förändringar av vårdutgifterna. De flesta ålderssjukdomar tacklas bäst med förebyggande vård och livsstilsförändringar. Men bara 2–3 procent av de flesta länders utgifter för hälso- och sjukvård går till prevention. Den siffran måste öka, för även om de unga äldre utgör en puckel med jämförelsevis god hälsa och hög aktivitet under den närmaste tioårsperioden kommer de att bli 75 vid 2030 – och gå in i en lång period av vacklande hälsa som få rika länder är redo för.