Den nygamla dubbla trångboddheten

Vi bor allt trängre. Men vad vet vi om trångboddhetens effekter? Som ökad smittspridning, negativ psykisk påverkan och försvårad skolgång för barn.
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Artikeln publicerades ursprungligen i Svenska Dagbladet, producerad av InPress.

Text: Johan Holmström • Foto: Samuel Unéus



För ett år sedan stod jag utan boende. Jag hade nyligen flyttat till Stockholm, befann mig utanför bostadsmarknaden och behövde ett hem för mig och min 4-åring i närheten av hennes mamma, förskolan och kompisarna. Problemet: det visade sig att hyrorna på andrahandsmarknaden i Hägersten började på 10 000 kronor – för ettor. Jag hittade till slut en enrummare där vi nu bor.

Den nya trångbodda situationen gjorde mig nyfiken och jag började fråga runt. Det visade sig vara ganska vanligt att barn delade rum eller att föräldrar sov i vardagsrummet. Orsakerna är flera: med lägre bostadskostnad får familjerna pengar över till annat, det är svårt att göra bostadskarriär i området eftersom det finns få större lägenheter, och fram-för allt har barnen rotat sig. Många föräldrar vill bo kvar nära stadslivet. Alternativet är att flytta ännu längre ut på tunnelbanelinjerna.

Jag och många med mig väljer trångboddheten, i alla fall tills vidare. Om vi kallar denna medelklassens trångboddhet för delvis frivillig, finns det trångboddhet som inte är självvald. Enligt Boverket saknas det lägenheter i 255 av Sveriges 290 kommuner. Dagens bostadskris är så allvarlig att den grundlagsfästa rätten till bostad hotas. Främst drabbar den nyanlända, personer med utländsk bakgrund, låginkomsttagare, ensamstående föräldrar och unga. Bristen är så stor att många riskerar att bli bostadslösa.

Det är dagen efter Ramadans slut och Mustafa Aldahir serverar kardemummadoftande kaffe. Vi sitter i vardagsrummet i lägenheten i Uppsalas utkant där Mustafa, föräldrarna och hans tre bröder, delar på en trea. Enligt officiell definition är familjen trångbodd. Men det är inget 18-årige Mustafa från Syrien reflekterar över.

– Nej, nu är vi äntligen samlade i ett hem. Jag och mina bröder har möjlighet att studera. Vi har en bra framtid här. Mustafa och hans två år äldre bror Abdulsalam kom med den stora flyktingströmmen hösten 2015. Lite förvånande ler Mustafa ofta när han berättar om gummibåtsfärden över Medelhavet, vandringar över berg på Balkan och nervösa möten med poliser i Tjeckien.

– Visst, jag var lite rädd ibland, men det var också ett äventyr.

De anlände till Sverige två veckor innan de nya, strängare asylreglerna trädde i kraft. Mustafa räknades som ensamkommande barn och fick därmed permanent uppehållstillstånd, liksom den övriga familjen. Problemet var att de måste hitta bostad själva.

– Jag började söka på Blocket, men ingen ville hyra ut till oss. Vi hade ingen inkomst och mina föräldrar hade inte ens fått personnummer. Som tur var ställde Mustafas gode man upp som borgenär.

– Om det inte var för honom hade vi aldrig hittat en bostad. Mustafa ställde sig i bostadskö och i mars i år, efter runt 400 intresseanmälningar, fick han mirakulöst kontraktet på lägenheten i Uppsala där de nu bor.

– Hur jag fick lägenheten vet jag inte, jag var alltid sist i kön på intresseanmälningarna.

Nyanlända och asylsökande har svårt att hitta bostäder och bor därför ofta trångt. Enligt Boverket är den genomsnittliga bostadsytan för nyanlända 22 kvadratmeter, jämfört med riksgenomsnittets 42 kvadrat. Men hur är det då med trångboddhetens effekter?

Sedan andra världskriget har det inte gjorts någon större studie om det. Trångboddhet är ändå förknippat med fysiska och psykiska hälsoproblem. Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö konstaterade i en rapport 2012 att mental stress, störd sömn och bristande hygien kan vara några av konsekvenserna.

Barns prestation i skolan hänger ihop med möjligheten att göra läxor i lugn och ro, och enligt Boverket (2006) gör trångboddhet att barn ägnar mindre tid åt läxorna. För föräldrar, särskilt för kvinnor med dålig tillgång till andra sociala rum, är trångboddhet en stor belastning.

Bland ensamstående med barn fiinns en tydlig ökning av trångboddhet under de senaste 10 åren, 10 procent generellt i Sverige. Trångboddhet leder sannolikt även till ökat slitage på byggnader och risk för dålig inomhusmiljö. Forskning efterlyses.

Senare i år kommer Riksrevisionen med en granskning om hur barns hälsa och skolgång påverkas av trångboddhet. De senaste decennierna har det främst byggts dyra lägenheter i attraktiva lägen. Många menar att det krävs en mer aktiv bo-stadspolitik för att komma åt trångboddheten.

Förutom det uppenbara behovet av nya bostäder – 67 000 per år fram till år 2025 enligt Boverket – ställer trångboddheten stora krav på möjligheten att flytta delar av vardagslivet utanför hemmet.

Ann Legeby är planerings-arkitekt, stadsbyggnadsforskare vid KTH och verksam i Kommissionen för ett socialt hål-bart Stockholm.

– I områden där man bor trängre finns ett större behov av parker, mötesplatser och allmänna lokaler. Kommunerna och stadsdelarna, men även bostadsbolag som har gemensamma lokaler för hyresgästerna, behöver underlätta livet genom fritidsverksamheter, kvällsaktiviteter eller läxläsning för att exempelvis ge trångbodda barn studiero.

Hon säger att stadsbyggandet ibland bidrar till och förstärker fenomen som trångboddhet och segregation, men att det också delvis är framdrivet av dagens marknadsstyrda byggande som inte möter behoven i samhället.

Hon menar att det också handlar om bristande insikt i vad som skapar problem. Med de nya tillskotten av bostäder, skolor och annan offentlig verksamhet finns det fortfarande stora möjligheter till förändring, menar hon.

– Stadsbyggandet behöver utvecklas för att underlätta det vardagliga livet och skapa bättre livsvillkor där det behövs som mest. Om varje projekt har en god förståelse för en plats och människors livsvillkor där, kan många få bättre livschanser. Jämnar man ut livsvillkoren i en stad blir stadsbyggandet mer socialt hållbart. Vi är på väg mot en nygammal, dubbel trångboddhet. Jag och medelklassen med mig tränger ihop oss närmare stan, ingen vet riktigt konsekvenserna. En mycket mer akut trångboddhet breder ut sig i förorterna.

I bostadskrisens Sverige är Mustafas berättelse ändå en solskenshistoria. Den syriska familjen är i säkerhet och Mustafa själv har redan lärt sig närmast perfekt svenska. Till hösten börjar han på gymnasiets naturprogram. Mål-sättningen är att läsa till teknisk ingenjör på universitetet. Hans resa har bara börjat.