Nya affärsmodeller för stadsplanering behövs

En gång i tiden var Sverige ett föregångsland inom stadsplanering. – Vi måste börja utgå från människors behov igen. Det har vi inte gjort de senaste åren, säger Patrik Faming på kansliet – Rådet för hållbara städer.
Pojke på gunga
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Artikeln publicerades ursprungligen i Svenska Dagbladet, producerad av InPress.

Text: Sofia Hillborg • Foto: Colourbox



I spåren av Sverigeförhandlingen och de enorma nya infrastruktur- investeringarna är det dags för den största bostadsutbyggnaden i Sverige sedan miljonprogrammet. Helt nya stadsdelar och städer ska byggas. En gigantisk utmaning, med tanke på hur vi bygger idag.

– En gång i tiden var Sverige ett föregångsland inom stadsplanering. Det är vi inte längre, säger Patrik Faming på kansliet – Rådet för hållbara städer.

– Det har varit otroligt mycket fokus på bostadsbyggande istället för att bygga livsmiljöer.

De senaste åren har mycket handlat om förtätning. Det har byggts enstaka hus här och där, samtidigt som många grönområden har försvunnit på kuppen. Men kanske ger den nya storskaligheten möjlighet att börja arbeta på ett annat sätt.

– Få arbetar i dag med stora, långsiktiga stadsplaner där man börjar med att placera ut kommunikationer, grönytor, service och skolor. Men den typen av planer är mycket mer robusta och håller över tid.

Enligt Boverket behövs i snitt 67 000 nya bostäder per år fram till år 2025. Men hur ska alla dessa nya bostäder finansieras, särskilt nu när efterfrågan viker? De senaste åren har bostads- priserna och hushållens belåning de senaste årens bostadsbyggande – idag i praktiken är stängd för många. Samtidigt beräknas befolkningen i Sverige växa till drygt 11 miljoner fram till 2030.

I ett nytt forskningsprojekt, Bostad 2030, som Hyresgästföreningen har tagit initiativ till, granskar forskarna bland annat den svenska bostadsfinansieringen. I september kommer ett nytt finansieringsförslag att presenteras. Man kan anta att det kommer att handla om en ny form av bo-stadsobligation som ger institutionella investerare, exempelvis pensionsförvaltare, möjlighet att investera i byggande av nya hyresrätter.

I dag har pensionsförvaltarna svårt att hitta säkra investeringsformer med rimlig avkastning, något som riskerar att drabba framtidens pensionärer. Det finns därför anledning att tro att pensionsbolagen skulle ta emot möjligheten med öppna armar.

Tjänstepensionsbolaget Alectas vd Magnus Billing, som sitter i Bostad 2030:s styrelse, har exempelvis pekat på behovet. I maj skrev Magnus Billing så här i en debattartikel i Dagens industri:

”Vi tror att miljonprogrammet som tankegods, oaktat åsikter om arkitektoniska kvaliteter och tvingande finansieringsregler, kan agera förebild. Kan vi kraft-samla kring en gemensam upp-gift och investera framtida gene-rationers pengar i en bättre värld, utan att ge avkall på pensionerna, så är mycket vunnet … Satsningen kan ske inom miljö, skola, bo-städer, infrastruktur, transporter och sjukvård … Statliga gröna eller sociala obligationer kan vara en del av lösningen.” 

Obligationer för att finansiera stora utbyggnader av bostäder och kanske även infrastruktur, skulle dock behöva någon form av statlig räntegaranti. De skulle också behöva kombineras med starka kontrollfunktioner. 

Kanske kan pensionsbolag, som ofta har en investeringshorisont på 50–70 år, också tillföra något mer än pengar. 

– Idag har vi många aktörer som bygger och kränger. Få bygger och förvaltar med hundraårsperspektiv. Jag är rädd att domen kommer att bli ganska hård i framtiden mot oss för det vi byggde. Hus som måste repareras efter 10–15 år – hur hållbart är det? Det behövs nya affärsmodeller där man satsar mer på kvalitet, säger Patrik Faming. 

Men för att investeringar i hundramiljarderkronorsklassen för att bygga nya bostadsområden ska betala sig och vara trygga på sikt, kommer det att krävas mer än så.  Det kommer att behövas parker, kommunikationer, mötesplatser, skolor och lekplatser, kort sagt stadsplanering. 

– En stadsdel eller en stad är mer än sina hus. Det handlar om offentliga rum och mötesplatser, gröna ytor, service, som gör att vardagspusslet går att få ihop på ett hållbart sätt. Om hur man planerar en stad där människor trivs. Man måste ha en medveten strategi. Det är inte trovärdigt ur hållbarhetssynpunkt att fortsätta planera så kortsiktigt och med bi-len som norm som vi har gjort de senaste årtiondena.