Ode till Beethoven

Krönika: Bethoven kom med sitt nya intresse: den mänskliga själen."
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Från The World In publicerad i The Economist, översatt av InPress.
©2020 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.

Även om hon spelade piano några timmar varje dag nästan ända fram till strax före sin död vid 94 års ålder, var min fantastiska moster Amália inte särskilt förtjust i Beethovens musik. I stället dyrkade hon Mozart och Schubert med nästan religiös hängivelse. Men hon skakade ofta på huvudet när ”vår Ludwig” kom på tal vid middagsbordet. Moster Amália var finsmakare av musik, litteratur och bildkonst och ”problematiska Ludwig” levde inte riktigt upp till hennes standard. Hon var hopplöst konservativ.

Men det finns andra som gillar Beet­hoven, den största musikaliska giganten i vårt europeiska kulturarv, till exempel den våldsamme gängledaren Alex i romanen och filmen A Clockwork Orange. Ungdomsbrottslingens passion delas av miljontals människor över hela världen, som rusar till konserthusen och gör Beethoven till den säkraste kassasuccén inom klassisk musik. Just nu förbereder vi oss på uppmärksammandet av hans 250:e födelsedag nästa år. Då kan vi räkna med att folk kommer att vallfärda till utställningar, festkonserter, symfonicykler och framföranden av alla hans 32 pianosonater och andra Beethovenmaraton, från hans födelseort i Bonn till världens alla hörn. Varför är Beethoven så populär?

Efter den franska revolutionen och den gamla världsordningens fall behövdes ett geni för att hitta nya tankesätt. Även om Beethoven stöttades ekonomiskt av en grupp filantropiska wienaristokrater, försökte han inte återgälda deras generositet med sin musik. Han var fri – den första fria kompositören – och hans verk gav uttryck åt jublet och upphetsningen i den folkmassa som hade stormat Bastiljen. Han förändrade musiken, som förut hade varit avsedd för de styrande klasserna.

Tidigare, på 1700-talet, hade kungar och hertigar tävlat genom att anställa större och större orkestrar för att glorifiera sig själva. Konstnärernas uppgift var att upprätthålla hierarkin i samhället. De lägre samhällsklasserna ägnade sig åt lantliga sånger och danser, medan aristokratin delade hovmusikernas fina smak. Så kom Beethoven med sitt nya intresse: för den mänskliga själen.
Han fyllde sina verk med otyglade känslor – passion och kärlek, men även hat och aggressioner. Musiken blev ett uttryck för det mänskliga psyket, för våra djupaste instinkter.

Innovatörer är inte alltid perfektionister. De fokuserar ofta på det som är nytt och struntar i hantverkets andra aspekter. Beethoven var ett undantag. Hans partitur, som är fulla av strykningar och ändringar, visar att han hade svårt att bli nöjd. Jag tror att han ville vara lika perfekt som sin idol Mozart och att hans ambition var att ses som en lika stor konstnär.

Det målet nådde han verkligen – Beethovens kompositioner är fulländade. Det råder ingen tvekan om hans genialitet. Hans ohämmade personlighet gjorde det inte lätt att göra ett fläckfritt och noggrant arbete. Han avundades säkert Mozart, vars musik verkade komma så enkelt, som genom gudomlig inspiration. Beethoven hade inte samma tur. Han kämpade med varje ton. Men resultatet är ren perfektion, och har en helt ny intensitet.

Eld var hans element, Prometheus hans gud. I likhet med titanen som lärde oss att göra upp eld, gav Beethoven mänskligheten en stor gåva: den enkla melodin i hans nionde symfoni som EU med rätta gjorde till sin nationalsång.

Budskapet (”Känn er omfamnade, ni miljoner! Denna kyss är ämnad hela världen”) bör vara en kompass för alla generationer. 

Alla människor blir bröder

Dagens samhälle genomgår också en omställning. Vi måste förändras om vi vill bevara vår jord och undvika förödande konflikter. Vi behöver nya värderingar – mänskliga och känslomässiga värderingar – som kan ersätta begäret att äga för många saker. Beethoven kan hjälpa oss genom att lära oss hur vi kan omfamna miljoner. Han leder oss in i en fri framtid utan stadsmurar, nationsgränser eller stamkonflikter. Han presenterar oss för varandra och påminner oss om att vi alla sjunger tillsammans i hans nionde symfoni.

Så var med och fira hans 250:e födelsedag. Strunta i e-posten – lyssna i stället på andra satsen i Pastoralsymfonin. Ta dig tid och fokusera på det du hör – som att titta en stund på ett vackert träd. Det finns ingen bättre meditation. Den varar bara i tolv minuter, men den kommer att förändra ditt liv.