Så kan stora idéer slå rot och växa

Krönika: "Att bekämpa klimatförändringar kräver en global bygemenskap."
Futuristisk bild på träd på uttorkad mark
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Från The World In publicerad i The Economist, översatt av InPress.
©2020 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.

År 1983 var ett bra år för växtbiologi. Det var då forskare bemästrade den teknik som skulle identifiera växtgenernas funktioner. Samma år startade National Science Foundation ett post doc-program om växter för att attrahera unga duktiga forskare och majsgenetikern Barbara McClintock fick Nobelpriset. Plötsligt var växter i ropet! Sedan följde 30 år av spektakulära upptäckter. Framgångarna inspirerade mig och mina växtbiologikollegor Wolfgang Busch, Joseph Ecker, Julie Law och Joseph Noel. 2016 gav Howard Newman, styrelseledamot för Salk Institute, och Elizabeth Blackburn, Salks dåvarande ordförande, oss en utmaning: tackla större problem. Vi frågade oss om vi kunde använda vår kunskap om fotosyntes och vår kollektiva expertis som växtbiologer för att få grödor att binda mer kol än vanligt från koldioxid och lagra den under jord längre än vanligt? Vi visste att växterna binder och lagrar mer kol varje år genom fotosyntes än vi behöver avlägsna från atmosfären.

Vi visste också att de släpper ifrån sig större delen av det lagrade kolet i slutet av varje växtsäsong. Vi tänkte oss att vi skulle kunna öka växternas nettoinlagring av kol genom att identifiera och kontrollera gener för endast tre egenskaper – rotmassa, rotdjup och rötternas kolinnehåll. Vi skulle kunna få de nya växterna att lagra mer kol i korkämnet, en naturlig motståndskraftig polymer. Genom att fokusera på sex vanliga grödor – majs, sojabönor, ris, vete, bomull och raps – skulle vi kunna åstadkomma koldioxidlagring utan att störa den livsnödvändiga matproduktionen. Samtidigt skulle vi kunna berika jord som har urlakats på kol och andra näringsämnen under årtionden av intensivt modernt jordbruk.

Kolavskiljande fånggrödor

Vårt ambitiösa mål är att inom tio år ha hittat lösningar som minskar mängden koldioxid i atmosfären. Med tiden kommer våra kolavskiljande fånggrödor till och med att bidra till att utsläppen blir negativa.

Om vi inte tidigt hade fått generösa bidrag till vår forskning, skulle vi fortfarande inte ha haft mer än en idé. Nu måste andra aktörer, som lagstiftare, ekonomer, rege­ringar och offentlig-privata partnerskap, träda in och skapa de incitament som krävs för att uppmuntra handfasta initiativ som vårt.

Ekonomiska program behövs som möjliggör för jordbrukare att tjäna pengar på det extra kol som deras odlingar drar undan från atmosfären. Det är också angeläget att dra i gång pilotstudier (som California Soil Carbon Demonstration Trial) för att utröna hur markens kolinnehåll förändras och hur detta påverkar jordbrukets produktivitet. Myndighetstillstånd behöver utfärdas och en världsomspännande distribution av utsäde upprättas, via globala fröföretag och icke- vinstdrivande organisationer med
relationer till småjordbrukare.

Historiskt har forskning, teknik och politik ibland gått samman för att lösa globala hot. För att vi ska lyckas med vårt projekt behöver vi samma sorts riksövergripande investeringar och partnerskap mellan offentlig och privat sektor som ledde till de livräddande åtgärder som genomfördes för att hantera hiv-/aids-epidemin. Aids blev en nationell angelägenhet i USA i juni 1981 när folkhälsomyndigheten CDC i sin veckorapport rapporterade om en sällsynt lunginflammation hos fem tidigare friska homosexuella män. I slutet av året hade CDC dokumenterat hundratals fall av allvarlig immunbristsjukdom. 1982 hade olika samhällsgrupper börjat mobilisera och kongressen höll sina första utfrågningar. I maj 1983 lagstiftade kongressen om att tilldela 5 miljoner dollar till CDC för att följa utvecklingen och National Institutes of Health fick 10 miljoner dollar till forskning. De federala medlen till hiv-forskning och behandling ökade från några hundra tusen dollar 1982 till 28 miljarder 2019. I dag är hiv en hanterbar kronisk sjukdom i USA.

En nyckelfigur som bidrog till att vända trenden för hiv/aids var läkaren och den högt uppsatte sjukvårdsadministratören C Everett Koop. 1986 gav han ut ”The Surgeon General’s Report on aids” och 1988 lanserade han landets första koordinerade hiv-/aids-kampanj. Bland annat skickades en broschyr ut till alla amerikanska hushåll. I sin rapport 1986 skrev Koops: ”Vi kämpar mot en sjukdom, inte mot människor … Landet måste möta denna epidemi som
ett enat samhälle”.

2020 skulle behöva Koop tanke: vi kämpar mot en ekologisk katastrof, inte mot människor. Vi måste möta denna utmaning som ett enat samhälle. Alla måste hjälpa till.