Skepp ohoj!

Drönare och simmande robotar skulle kunna motverka illegala aktiviteter till havs.
Migranter från Myanmar lossar fisk på brygga i Thailand
Drönare skulle kunna motverka tvångsarbete till havs. Tiotusentals män från länder som Myanmar och Thailand tros hållas som slavar ombord på fiskefartyg.
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Från The World If publicerad i The Economist, översatt av InPress.
©2020 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.

Foto: Damir Sagolj /Reuters/TT, Liquid Robotics, Mats Nyström/Combat Camera/NTB/TT, Marine Robotics



Det är
en strålande morgon på Medel­havet och en liten robotdriven farkost opererad av miljöorganisationen Green­peace närmar sig tyst två fiskebåtar ungefär 26 mil norr om Egyptens kust. Utan att båtens kapten och besättning märker något, tar den guppande drönaren några bilder. Dess bildanalyssystem avgör snabbt att det är illegala fiskenät som har lagts ut. Fiskarna försöker fånga utrotningshotad blåfenad tonfisk, men deras nät kan också snärja delfiner och havssköldpaddor. Drönaren skickar iväg ett meddelande via satellit och fortsätter att skugga fiskebåtarna på avstånd. Fem timmar senare anländer en i hast utskickad kutter med officerare från Egyptens kustbevakning. De tar båda båtarna i beslag och griper besättningarna. Drönaren dyker ned under ytan och fortsätter sitt övervakningsuppdrag.

Så skulle det kunna fungera i början av 2030-talet om havsgående drönare får fritt spelrum. I takt med att kostnaden för att konstruera och operera sådana farkoster sjunker och satellitkommunikationssystem ger billigare och snabbare uppkoppling, blir också maskinernas intelligens allt bättre. Drönare skulle kunna bli ett effektivt sätt att övervaka illegala aktiviteter som annars osedda äger rum till sjöss. Eftersom havsgående drönare kan drivas med vågkraft, vindkraft eller solpaneler skulle drönarna kunna vara aktiva i månader eller år i taget, övervaka stora områden genom att samarbeta i svärmar, övervaka miljöförhållanden och varna tillsyningsmyndigheter när något ser ut att vara galet. Om drönarna behärskade världshaven skulle fisket vara mer hållbart, utsläppen mindre och trafficking svårare att komma undan med. Även om drönarna bara kunde övervaka en liten del av havsytan skulle deras närvaro ha en kraftfullt avskräckande effekt.

Fiske är ett av de områden där havsgående drönare skulle kunna upptäcka olagliga aktiviteter. 2018 fångades omkring en femtedel av världens fiskefångster illegalt, motsvarande ett värde av 23,5 miljarder dollar. Fiskare överskrider sina kvoter, lägger ut fångstredskap i skyddade områden eller använder förbjudna metoder som driftnät och dynamitfiske. Man skulle också kunna upptäcka dumpning av utsläpp. Enligt en uppskattning släpper fartyg medvetet ut 276 000 ton av oljig sörja i havet varje år, nästan hälften den mängd som Deepwater Horizon-katastrofen spydde ut i Mexikanska golfen. Drönare med sensorer skulle kunna ta prover av havsvatten för att hitta spår av felaktigt dumpad bränslesörja, lösningsmedel och smutsig motorolja eller skicka upp små, flygande kameror för att ta flygbilder som skvallrar om oljeutsläpp. I kustvatten skulle flygande, sniffande drönare styrda av hamnmyndigheter kunna flyga igenom stora fartygs avgaspelare för att kontrollera att de inte överskrider utsläppsbegränsningarna. (Explicit, ett danskt företag, använder obemannade helikoptrar för att ta prover på avgaser från skepp i Nordsjön. Det har visat sig att ungefär 6 procent bryter mot reglerna.)

Drönare skulle också kunna motverka trafficking och tvångsarbete till havs genom att observera misstänkt aktivitet, som båtar som håller till i ett speciellt område, men undviker att gå in i hamn under flera månader. Tiotusentals män från Kambodja, Indonesien, Myanmar, Filippinerna, Thailand och Vietnam tros hållas som slavar ombord på fiskefartyg som undviker upptäckt genom att lasta av sin last och ta ombord förnödenheter från andra fartyg långt ute till havs.

Wave Glider på fartyg
Enligt en uppskattning släpper fartyg medvetet ut 276 000 ton oljig sörja i havet varje år. Med effektiv drönarövervakning skulle sådana miljöbrott vara svårare att komma undan med. På bilden ovan till höger Liquid Robotics självgående Wave Glider som drivs med vågenergi.

Entusiasmen för drönarbaserad övervakning drivs inte bara på av bättre drönarteknik. Den beror också på att kostnaderna för att på traditionellt sätt upprätthålla lag och ordning till havs är så höga. Att hålla igång någon av den amerikanska kustbevakningens kuttrar kostar till exempel runt 1 500–3 000 dollar i timmen. Och eftersom de är så lätta att känna igen, är det lika lätt att ta brottslingar på bar gärning som att ”fånga en blixt i en flaska”, säger Mark Young, tidigare chef för den amerikanska kustbevakningen i Stilla Havet. Bemannade flygplan kostar mer än 10 000 dollar per flygtimme. Med dagens teknik, säger Young, har inte ens USA råd att fullt ut patrullera sin ”exklusiva ekonomiska zon”, vattnen som ligger inom 322 kilometers avstånd från dess stränder. De nästan två tredjedelar av världshaven som inte ligger inom något lands jurisdiktion får förstås ännu mindre uppmärksamhet.

Drönare på stormigt hav
Havsgående obemannade drönare skulle kunna hjälpa kustbevakningen att bevaka stora havsområden effektivare och motverka rovfiske, illegal dumpning av utsläpp, smuggling och andra kriminella aktiviteter till havs. På bilden Mariner USV från Maritime Robotics.

Satelliter är redan till hjälp inom vissa områden. Lagkrav om att fartyg ska vara utrustade med transpondrar som rapporterar deras position kan exempelvis avslöja skepp som på ett misstänkt sätt undviker hamnar eller cirkulerar i skyddade marina områden. Men alla skepp har inte krav på sig att medföra transpondrar och vissa kaptener slår av dem. Ungefär hälften av alla fiskebåtar utanför Afrikas öst- och västkuster rapporterar inte in sina positioner, enligt Greenpeace. Det går att se dessa ”mörkade” fartyg på satellitbilder, men övervakning med satellit kan också vara problematiskt. Ett problem är kostnaden. En högupplöst bild av ett område tio gånger tio kilometer i fyrkant kostar runt 2 700 dollar.

SkyTruth, en miljöövervakningsorganisation baserad i West Virginia, får en del bilder gratis från satellitleverantörer. Men bilderna måste beställas och schemaläggas flera timmar i förväg. De senaste 25 gångerna när SkyTruths mest seniora analytiker Björn Bergman har varit tvungen att göra en kvalificerad gissning om var en misstänkt båt skulle komma att befinna sig för fototillfället 12 timmar senare, har han haft rätt ungefär hälften av gångerna. (Sea Shepherd, en kontroversiell amerikansk frivilligorganisation, har skickat ut bemannade skepp för att ingripa mot tjuvfiskande kinesiska fiske­båtar som Bergman har upptäckt i södra Indiska oceanen.)

Ett företag som tror att havsgående drönare är rätt väg framåt, är Liquid Robotics, ett dotterföretag till flygjätten Boeing. Dess autonoma, surfbrädestora Wave Gliders fångar in energi från vågornas rörelser med en slags undervattensvingar för att röra sig framåt med tre knops hastighet, eller lite snabbare med hjälp av en extrapropeller som drivs av solcellspaneler. Drönarna har varit aktiva i upp till ett år i taget och klarat av orkaner. Ombordsystem samlar ihop data om u-båtar, fiskebåtar och utsläpp, och skickar iväg meddelanden via satellit till myndigheterna. Eftersom de är små och tysta är det osannolikt att sjöfarare som är ute i tveksamma ärenden upptäcker dem.

Liquid Robotics har sålt mer än 400 Wave Gliders, bland annat till australiska och amerikanska marinen och Japans sjöbevakning. De kostar från 200 000 dollar beroende på vilka sensorer de utrustas med. Framtida modeller ska kunna fungera som plattformar för flygande drönare. Företaget ser ett växande ”internet of things för havet” som inte bara rapporterar illegala aktiviteter, utan också övervakar hur det marina livet mår och registrerar vattentemperaturer och strömmar för att fartyg ska kunna planera mer bränsleeffektiva rutter.

Militär spanar mot fartyg
Adenviken. Svenska FN-soldater griper sjörövare som har försökt kapa ett handels­fartyg.

Norska Maritime Robotics säljer en avsevärt snabbare ytdrönare som swishar fram med svindlande 60 knop med dieseldrift. Den kallas Mariner och kan byta till batteridrift för att smyga in och ta en närmare titt på ett misstänkt fartyg, säger
Vegard Evjen Hovstein, företagets chef.

Brittisk-amerikanska L3 ASV tillverkar en annan snabb ytdrönare och tidigare affärsutvecklingschefen Dan Hook tror att det år 2030 kommer att säljas modeller som kan dyka ner under ytan och sticka upp en kamera och riktningsmikrofon på ”en liten snorkelmask” för att avgöra vad en båt håller på med.

Ansträngningarna att bekämpa laglöshet till havs kan också dra nytta av militära investeringar på havsbaserade drönare. Pradeep Chauhan, tidigare underrättelsechef för Indiska marinen, tror att marinens drönare, förutom de rent militära uppgifterna, också kommer att avslöja lagbrott till havs.

Nevin Carr vid Leidos, ett företag baserat i Virginia som designar u-båtsjagande ytdrönare för US Navy, där han tidigare tjänstgjorde som konter­amiral, säger att man planerar att utveckla algoritmer för rörelseanalys för att avgöra vad civila fartyg sysslar med. Det skulle kunna handla om att identifiera fartyg som smugglar droger, vapen eller människor, säger Jayanath Colombage, tidigare befälhavare för Sri Lankas flotta under kampen mot Tamilska Tigrarna. De finansierade delvis sitt uppror med sådan smuggling tills de besegrades 2009.

Inom tio år tror Greenpeace att organisationen kommer att ha en hel flotta av flygande, ytgående och till och med undervattensgående drönare. De senare skulle bland annat kunna leta efter illegal gruvverksamhet på havsbotten, säger John Murphy, organisationens drönaransvarige. Havsgående drönare är fortfarande dyra, men kostnaden kommer att fortsätta att falla eftersom de har så många komponenter gemensamma med smartphones. Avgifterna för satellitdatatjänster kommer också att falla, bedömer experter, allt eftersom nya konstellationer av bredbandstjänster sjösätts.

Dessutom, säger Bjarne Schultz vid Norska fiskeridirektoratet, kommer dataanalys av individuella skeppares beteende, fiskens migreringsmönster och marknadspriserna på fisk att göra det möjligt att skicka drönare till de områden där det är troligast att illegal aktivitet kan inträffa.

På ett bredare plan tror både kustbevakning och miljögrupper att havsgående drönare kommer att göra det betydligt träffsäkrare och mer kostnadseffektivt att skicka ut bemannade patruller. När det handlar om att motverka laglöshet till havs kan simmande robotar vara på väg att göra stor skillnad.