Skruvade samtidskommentarer

Science fiction kan inte förutspå framtiden, men väl vara en vägvisare, skriver Tom Standage.
Tecknad illustration
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Från The World In publicerad i The Economist, översatt av InPress.
©2020 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.

High Ground, ett avsnitt av Star Trek: The Next Generation som sändes första gången 1990, tas en besättningsmedlem från rymdskeppet Enterprise till fånga av separatister på planeten Rutia IV. När hennes kollegor diskuterar vad de ska göra jämför en av dem situationen med en konflikt på jorden flera århundraden tidigare – i Nordirland – och påpekar att den slutligen löstes i och med ”det irländska enandet 2024”.

Nu i 2020-talets gryning innebär omvälvningarna kopplade till brexit att tanken på ett irländskt enande inte längre känns som science fiction. Enligt en opinionsundersökning i september 2019 var en knapp majoritet av väljarna i Nordirland positiva. ”Vi håller fortfarande Star Treks tidtabell för enandet”, twittrade ett fan. Det är ett slående exempel på en specifik science fiction-förutsägelse. Men trots att man kan få intryck av motsatsen, är sådana förutsägelser undantag, inte regel. Att science fiction ofta utspelar sig i framtiden betyder inte att den är tänkt att vara prediktiv. Oftare är den en kommentar till nutiden.

Inte bara utomjordingar
Kan genren trots allt berätta något för oss om framtiden under 2020 (vilket råkar vara hundraårsjubileet av scifi-legenden Isaac Asimovs födelse)? Sålla bort utomjordingarna och rymdskeppen, och mycket samtida science fiction berör teman som inverkan av artificiell intelligens, hotet om ekologisk kollaps, företags maktmissbruk och imperialismens arv. Efter den sexuella revolutionen på 1960-talet har scifi-författare utforskat de skiftande attityderna till genuspolitik – och till exempel målat upp samhällen där kön är irrelevant eller där människor kan ändra kön när de vill. Ett annat dynamiskt fält är kinesisk science fiction, där avvikande åsikter får subtilt utlopp och som ger västerländska läsare en känsla för landets hopp och rädsla. I samtliga fall använder scifi-författare den frihet genren medger för att reflektera över och extrapolera samtida problem.

Allt detta har ett visst prediktivt värde. Science fiction kan användas för att blicka framåt mot tekniska, sociala och politiska trender – men i närtid, inte i den avlägsna framtid där handlingen ofta utspelar sig. Det är det första av tre sätt som science fiction kan visa vägen till framtiden. Det andra är att genren kan hjälpa politiker och näringslivsföreträdare att tänka bredare kring olika framtidsscenarier. Frankrikes myndighet för försvarsinnovation är  i färd med att inrätta ett ”rött team” bestående av scifi-författare som ska lägga fram scenarier som militärens planerare inte har tänkt på. Teknikföretaget Arup gav science fiction-författaren Tim Maughan i uppdrag att skapa fyra scenarier för hur vardagslivet skulle kunna te sig till följd av klimatförändringar. Neal Stephenson, den bästsäljande författaren av Snow Crash och Cryptonomicon har arbetat som rådgivare till raketstartupen Blue Origin och Magic Leap, ett företag som utvecklar glasögon för förstärkt verklighet. Teknikjättar som Google, Microsoft och Apple har också anlitat scifi-författare som konsulter och använt en process som ibland kallas ”design fiction”.

Men företagsledare behöver inte anställa scifi-författare för att dra nytta av deras stora fantasi. Det kan räcka att läsa deras böcker. I Harvard Business Review hävdade författaren Eliot Peper 2017 att science fiction är en viktig genre för att ”den omformulerar vårt perspektiv på världen”. Affärsledare borde läsa scifi, konstaterade han, eftersom utforskande av fiktiva framtider ”frigör vårt tänkande från falska begränsningar” och ”utmanar oss att fundera över om vi ens ställer rätt frågor”.

Det finns också ett tredje, mer direkt sätt på vilket scifi kan ge en glimt av framtiden: genom att inspirera människor i teknikindustrin som vill se den bli verklighet. Motorolas mobiltelefon inspirerades av de handhållna trådlösa kommunikationsapparaterna i Star Trek och Amazons röstassistent Alexa av den talande datorn på rymdskeppet Enterprise. Inspirationen till läsplattan Kindle kom från en elektronisk bokapparat i Stephensons bok The Diamond Age , och en hel industri försöker göra verklighet av den virtuella värld han föreställde sig i Snow Crash (se Visionsektionen om 2020). Elon Musks rymdbolag SpaceX landar sina raketer på drönarskepp, vilkas namn har hämtats från Iain M Banks Kulturen-romaner. En annan av Musks startups, Neuralink, bygger hjärn-dator-gränssnitt inspirerade av de digitala hjärnimplantaten i samma böcker. Morgondagens teknikjättar läser utan tvekan scifi i dag.