Utvecklingens paradox: Du nya sköna värld

”Sverige skulle kunna skapa radikala pilotprojekt för andra länder att ta efter”, säger Tobias Alfvén, barnläkare, forskare och ord­förande i Svenska Läkaresällskapets kommitté för global hälsa.
Tobias Alfvén, barnläkare
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Artikeln publicerades ursprungligen i magasinet SLS Aktuellt, producerad av InPress i samarbete med Svenska Läkaresällskapet.

Text: Ulrica Segersten • Foto: Johan Alp



Tobias Alfvén berättar om en scen från en science fiction-bok han läste som tonåring. En avancerad högteknologisk flygfarkost flyger över Istanbul, kanske år 2050. Farkosten klarar alla extrema tekniska utmaningar man kan tänka sig medan den svävar över Istanbuls 30 miljoner invånare. De flesta lever i djup fattigdom och misär.

– Jag tänkte, vilken konstig värld. Om man kan bygga så avancerade farkoster borde man väl kunna utrota fattigdomen, säger Tobias Alfvén.

Science fiction-författare har ibland förmågan att koncentrera verklighetens paradoxer, menar Tobias Alfvén, som förkroppsligar en annan paradox: den som redan har mycket engagerar sig frivilligt i än mer. Tobias jobbar halvtid som barnläkare på Sachsska barn- och ungdomssjukhuset och halvtid som forskare. På kvällar, luncher, fikaraster, under tid som egentligen inte finns, jobbar han med ordförandeskapet för SLS kommitté för Global hälsa. Några dagar efter intervjun leder han ett stort Global hälsa-möte i Umeå som samlar läkare, forskare och studenter från hela landet.

– När ett uppdrag känns relevant och roligt, när det man gör spelar roll, då är det inte betungande även om det är tidskrävande, säger Tobias Alfvén, som tillstår att det också är viktigt att ha en arbetsgivare som ser nyttan i engagemanget.

Professor Peter Friberg, tidigare ordförande i SLS, som rekryterade Tobias Alfvén till ordförandeposten, menar att man i Tobias fann den bästa tänkbara kombinationen för en ordförande.

– Förutom att Tobias Alfvén är en ämabel person, har han den rätta kombinationen av klinisk erfarenhet och forskning samt bakgrund av uppdrag för FN och andra utlandstjänster. Hela kommittén är otroligt aktiv och det är mycket Tobias förtjänst.

Tobias tvekar inte att engagera sig i SLS trots att han är mitt i karriären och livets mest hektiska fas som 44-årig pappa till två barn på 8 och 6 år, en fru som precis disputerat i fransk ungdomslitteratur (”senaste familjeprojektet”), hans halvtid som barnläkare och så forskningen. Eller det handlar egentligen om flera forskningsprojekt där global hälsa går som en röd tråd. Ett om barninfektioner i fattiga länder, som är ett samarbetsprojekt med SciLifeLab där man jobbar med att ta fram snabbtester, inte bara för malaria utan även andra infektioner.

– Nu finns det snabbtest för malaria, men om malariatestet är negativt? Vad kan febern bero på då? Är det en lunginflammation där antibiotika behövs, eller är det en vanlig förkylning? Ett snabbtest som täcker flera olika infektioner hos barn i fattiga länder är målet med projektet, som sker i nära samarbete med kollegor i Mbarara, i västra Uganda. Andra projekt handlar om hur byhälsoinvånare handlägger feber hos barn, berättar Tobias som samarbetar med doktorander i Uganda och Etiopien.

Att Tobias skulle bli läkare var inte självklart. Att gå i pappas fotspår kändes för osjälvständigt. Men att han ville jobba med människor och internationellt, det visste han tidigt. Han ville ut i världen och plugga engelska och råkade via en annons i DN få syn på ett jobb som assistent för en 12-årig svensk-maltesisk pojke med en progressiv muskelsjukdom. Det var väl där som kallet hann ifatt Tobias. Men även forskningen blev en stor del av livspusslet redan under studietiden, då var det epidemiologi som gällde.

Det var efter ett vikariat på Sachsska barnsjukhuset som specialiseringen till barnläkare var ganska självklar.

Men Tobias ville fortfarande ut i världen och än en gång var det en annons i DN som fångade hans uppmärksamhet. Den här gången var det FN som sökte en person till Vietnam. I två och ett halvt år jobbade Tobias med globala hälsofrågor i Vietnam på policynivå och även kliniskt med barninfektioner.

Efter några år kliniskt hemma i Sverige, blev Tobias kallad till en tjänst i Genève för att jobba med hiv-frågor globalt och speciellt med inriktning Västafrika och Mellan östern. Och med uppföljningen av Millenniemålen.

– Det är viktigt med en global handlingsplan. Nu har vi 17 hållbarhetsmål som både frivilligorganisationer, forskare och regeringar måste jobba tillsammans med. Även om det är fler frågor det är fokus på, hänger allt ihop, även hälsofrågan. Klimatfrågan är en hälsofråga och målet om hållbar stad blir ju till syvende och sist även det en fråga om hälsan.

Om tio år hoppas Tobias att han fortfarande kan kombinera arbete med global hälsa och kliniken.

 – Barn är alltid ett glädjeämne för mig och inte minst om jag kan hjälpa dem att bli friska – och för det mesta går ju det. Men det slutar aldrig att göra ont att se barn som lider på grund av fattigdom, att barn går barfota på uttorkad mark år 2016. Trots att vi redan nu kan skapa imponerande flygfarkoster.