De flygande bilarna är här

Foto: Christian Bruna/TT

Uttrycket ”urban flygmobilitet” känns inte naturligt för särskilt många. De få som använder det obesvärat är främst flygingenjörer. Men det blir annorlunda under 2020, när de första (och rikaste) användarna börjar tråka ut sina middags­gäster med historier om den senaste måste-prylen: en flygande bil. 

Idén om ett billiknande flygande personligt transportmedel har florerat i årtionden, men det är först under de senaste åren som framdriftssystemen har blivit tillräckligt lätta. Genombrottet kom med litiumjonbatteriet – som också används i elbilar. ­Sådana batterier, i kombination med karosser av lätta kompositmaterial och avancerade elmotorer som driver propellrarna, kan bära en eller två personer över milslånga avstånd innan de behöver laddas. Det räcker för att göra sådana farkoster intressanta både för taxibolag och för privatpersoner som vill undvika trafikstockningar på marken. 

Först ut på marknaden för privatpersoner är BlackFly, tillverkad av det Silicon Valley-baserade företaget Opener. BlackyFly, som börjar säljas 2020, är ensitsig, har en räckvidd på 50 kilometer, en topphastighet på 100 km/tim och en flygplanskropp som ser ut att ha rymt från en målning av Salvador Dalí. Opener har smart nog flugit under radarn, så att säga, genom att utforma sin farkost i enlighet med de amerikanska reglerna för ultralätta flygplan, vilket betyder att föraren inte behöver pilotlicens. De flesta konkurrenterna brottas med fler regelhinder, och marknadsförs därför som flygtaxifordon som ska färdas efter förutbestämda rutter, antingen kontrollerade av datorprogram eller piloter på marken. 

Marknadsledaren är kinesiska EHang, en av världens främsta tillverkare av multikopterdrönare. Företagets tvåsitsiga modell EHang 216 lyfter kommersiellt under 2020 och trafikerar fem ”vertiporter” i hemstaden Guangzhou. Med tanke på EHangs bakgrund är det inte särskilt förvånande att fordonet inte uppvisar någon som helst likhet med BlackFlys Dalí-betonade flygkropp. Kabinen har åtta armar med två propellrar var. Det är helt enkelt en jättelik drönare som råkar frakta människor. 

Volocopter, ett tyskt företag, prövar också konceptet med vertiporter. Volocopters farkost är tvåsitsig och bärs av 18 propellrar utspridda över en konstruktion som vagt påminner om ett spindelnät. Den senaste modellen har testats vid en vertiport i Singapore, som öppnades i oktober 2019 av det brittiska drönarföre­taget Skyports.

Marknadsledarna Opener, EHang och Volocopter jagas av många konkurrenter. Vissa är nystartade företag. Andra är etablerade aktörer som Airbus, världens näst största tillverkare av civila flygplan, och Uber, den största samåkningstjänsten. Toyota hoppas att dess flygande bil ska användas för att tända den olympiska elden i Tokyo, medan världen tittar på. Även om vi inte känner oss redo, är de urbana flyg­farkosterna på väg att landa.