Despoter världen över hånas i olika typer av politisk satir.
Från The World Ahead 2022 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2021 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Att håna despoter kan vara kul, men det har ett pris. Ett exempel av det mildare slaget var när Hongkongs statliga kanal stängde ned den populära, över trettio år gamla, satirshowen Headliner. I Singapore gjorde rapparen Preetipls i sin tur en parodi på en plågsam statlig reklam där en etnisk-kinesisk skådespelare skulle föreställa minoriteter och sminkades med brownface. Polisen varnade henne då för att undergräva harmonin mellan raser.
Auktoritära regler dödar kanske inte komedin, men de begränsar den. Den traditionella kinesiska komedin xiangsheng, eller ”överhörning”, dominerar fortfarande tv-galor. Men eftersom den undviker känsliga ämnen blir den kväljande. Ståuppkomiken ökar däremot. Biljetterna till de populäraste klubbarna i Shanghai och Peking tar till exempel slut på några sekunder. Rock and Roast, en varietéföreställning där komiker tävlar, har i sin tur ofta över 100 miljoner visningar per vecka på streamingplattformen Tencent.
Satir i tecknad form
Som ett sätt att håna regeringar är kanske dock tecknade serier fortfarande den populäraste och kraftfullaste formen av satir i Asien. En serietecknare i Thailand säger vidare att statens försök att städa bort karikatyrer från internet mest liknar ett Sisyfosarbete.
Juntan i Myanmar är det eviga dåliga skämtet. När samhällslivet stänger ned och ekonomin vittrar sönder, basunerar den statliga dagstidningen exempelvis ut juntans ambitioner att utveckla elfordon och bygga en tunnelbana i den ödsliga huvudstaden Naypyidaw.
Men var försiktig med vad du säger. Zarganar, en känd myanmarisk komiker, blev 2008 dömd till 59 års fängelse. Tre år senare var han dock fri. Bara för att ännu en gång bli arresterad efter militärkuppen 2021. I oktober blev han frisläppt på nytt – för stunden.
