”Digitala verktyg skulle kunna bekämpa ohälsa, fattigdom och miljöproblem”

Katarina Gospic, hjärnforskare och författare.
Katarina Gospic
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Artikeln publicerades ursprungligen i Världen Om #3 2021, producerad av InPress.

Text: Maria Beckman • Foto: Gabriel Liljevall/Bonnier Fakta


I din nya bok beskriver du hur en digital tsunami sveper över samhället och att vi nu kan välja att styra vågen i en positiv eller negativ riktning.

– I dag skapas extremt mycket data för varje litet digitalt steg vi tar. Mängden information som växer fram skulle kunna användas för att bekämpa ohälsa, fattigdom och miljö­problem. Samtidigt kan våra digitala fotspår utnyttjas för massöver­vakning och beteendemanipulation. Det är nu vi kan påverka hur framtidens användande av tekniken ska se ut.

Hur styr vi användandet av data i rätt riktning?

– Vi behöver öka medvetandet om riskerna och ta fram lagstiftning som skyddar individens rätt till ägande av data. Annars kommer vår integritet att hotas. Ett aktuellt och oroväckande exempel är vaccinpass, där staten ska lagra medicinsk information om oss. De som inte vaccinerar sig kan då bli diskriminerade. Den här utvecklingen går emot våra demokratiska principer och borde debatteras mer livligt och nyanserat.

Den tekniska utvecklingen går snabbt framåt, samtidigt som våra hjärnor i stort sett har sett likadana ut i 40 000 år. Vad blir konsekvenserna av obalansen mellan teknikens och hjärnans utveckling?

– Det främsta problemet är att våra hjärnor har svårt att förstå när vi blir manipulerade med hjälp av data. Vi uppfattar också ämnet som komplext, vilket gör oss trötta och passiva i diskussionen.

Digitala videomöten har blivit viktiga för många som arbetar hem­ifrån under pandemin. Vad tror du den här erfarenheten har lärt oss?

– När vi känner oss bekväma med ett nytt verktyg tenderar vi att fortsätta använda det. Jag tror att vi behöver variera oss och välja rätt verktyg vid rätt tillfälle. Det går att jämföra med en vanlig verktygslåda. Vi använder inte sågen när vi behöver hammaren. På längre sikt tror jag inte att vi kommer återgå till lika mycket resande i jobbet som innan pandemin.

Hur kommer framtidens virtuella sammankomster att se ut år 2035?

– Inom fem år kommer VR och AR att användas i större skala. Med VR kan vi mötas som avatarer i en virtuell 3D-miljö, medan AR adderar digitala element till vår verkliga omgivning. Tekniken finns redan idag, men utrustningen kommer att bli allt mer smidig att använda. Om vi blickar fram mot 2035 tror jag att denna teknik kommer att finnas inbäddad i små kontaktlinser.

Vad föredrar du själv – att träffas ansikte-mot-ansikte eller digitalt?

– Både och! Jag älskar när motsatser möts och hoppas att AR kan ta oss till ett läge där det fysiska och digitala samspelar.

Har våra hjärnor förutsättningar att hänga med i teknikutvecklingen?

– Absolut! Men det hänger mycket på teknikutvecklarnas välvillighet att ta fram produkter och tjänster som är användarvänliga.