En farlig poäng

Kina inför sociala krediter för företag.
Människor väntar på att gå över gata i Hong Kong
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Från The World In publicerad i The Economist, översatt av InPress.
©2020 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.

Foto: Colourbox



Många som maniskt diskuterar Kommunistpartiets system med sociala poäng förstår inte alltid hur mycket av det som ännu är urtråkigt. Pilotförsök som leds av en handfull ivriga lokala myndigheter poängsätter vuxna medborgares ”pålitlighet”. Hundägare i Jinan förlorar några poäng om de glömmer att koppla sina jyckar utomhus. Invånarna i Suqian kan tjäna poäng genom att donera benmärg. Bland belöningarna för gott uppförande finns fri tillgång till badmintonbanor och rabatt på turistmål.

Dessa upplägg är handfasta följder av en nationell hederlighetskampanj som väntas nå de breda massorna 2020. Kinas regering under Xi Jinping målar upp en framtid där ”de opålitliga inte kommer någonstans”. I händerna på en förtryckande stat är kampanjens dystopiska konsekvenser oroväckande. I en separat insats har över 13 miljoner människor svartlistats, vilket har medfört att en del av dem inte kan köpa flygbiljetter eller sätta sina barn i privatskolor.

Under 2020 har dock företagen mest att förlora. Skeptiker påpekar med rätta att statens gigantiska betygsättning av dem lär ta åratal att finslipa. Men både utländska och kinesiska företag utsätts redan i nuläget för en unik social kreditvärdering. Multinationella företag bedöms på 300 punkter (de flesta av dem utgår från befintliga lagar). Tester pågår av en jättelik databas som lagrar den omfattande information som bolagen måste rapportera till statliga myndigheter – och därefter omvandlar den till betyg. EU:s handelskammare i Shanghai anser att systemet ”fundamentalt kommer att förändra hur affärsverksamhet bedrivs i Kina”.

De flesta multinationella företag (och många privatägda kinesiska) vill helst att Kommunistpartiet håller sig långt borta från deras verksamhet, men systemet med sociala krediter tvingar dem att förhålla sig till statsapparaten på ett nytt sätt. Höga poäng bäddar för snabba godkännanden av finansiering och dito hantering av tullärenden. Låga poäng leder till omfattande granskningar. Även om många av de obligatoriska uppgifterna är triviala upplysningar om skatter och produktkvalitet, är en del känsliga – som de anställdas beteende.

Ett bolags betyg påverkar även cheferna: om ett företag svartlistas blir det kännbart för deras personliga betyg. Detta får arbetssökande att undvika lågt rankade företag. Ett bolag måste även övervaka leverantörer och partner, eftersom deras betyg påverkar företagets. Det är detta ömsesidiga snokande som är själva poängen: att skapa en självreglerande marknad med starka drivkrafter att stöta bort aktörer som inte sköter sig.

Multinationella företag kan bli vinnare. De flesta är oerhört noggranna att följa regler, så poängsättningen kan gynna dem på de inhemska konkurrenternas bekostnad. Rankningen kan användas för att bedöma samarbetspartner. Dessutom kan Kina göra livet surt för dem utan att behöva ta till det sociala kreditsystemet.

Men frestelsen finns absolut där. Luddiga regelutkast bestraffar företag som ”hotar det nationella intresset” eller ”undergräver legitima rättigheter” för kinesiska kunder. Den senare regeln användes för att snärja FedEx i juni 2019, vilket sågs som hämnd för att USA stoppade Kinas kronjuvel Huawei. 2018 varnade luftfartsmyndigheten flygbolagen för att deras sociala krediter skulle sänkas om deras webbplatser inte listade Taiwan som en kinesisk provins. 2020 blir räkenskapes år.