Extra allt

Minimalismen är död. Nu längtar vi efter glitter och glamour. Men festen hotas av varubrist och höga elräkningar.
Sångerskan Billie Eilish i galaklänning på årets Met-gala
Minimalismen var långt borta på årets Met-gala, med enorma klänningar, guldlamé och glittrande juveler. Till och med sångerskan Billie Eilish (pre-corona mest i svarta hoodies) var en vision av Holly­woodglamour. Less is a bore!
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Artikeln publicerades ursprungligen i Världen Om #5 2021, producerad av InPress.

Foto Evan Agostini/Invision/AP/TT


En positiv effekt av pandemin är att det faktiskt har skapats en del bra ny konst. Flera artister som dragit sig tillbaka och som man aldrig trodde att man skulle höra ifrån igen, släpper plötsligt ny musik: ABBA, Deep Purple, Thåström, Jakob Hellman. Kanske har de helt enkelt haft så dödligt långtråkigt under pandemin, att de inte har kunnat motstå inspelningsstudion. Att skriva en bok tar ofta något längre tid, så den stora vågen av sensationella litterära verk kanske kommer under nästa år. J.K. Rowling har dock redan skrivit en barnbok som lär ligga under många julgranar. Fast enligt initierade källor har vissa författare knappt registrerat den sociala distanseringen. Det är ett ensamt jobb att skriva böcker, så det har varit ungefär som vanligt.

Notisspalt

Är dansbandsvärlden utrotningshotad?

I den andra änden av spektrumet har vi de svenska dansbanden som har drabbats hårt av pandemin. Ett helt mikrokosmos av musiker, arrangörer, ljudtekniker och korvförsäljare har förlorat sin försörjning eftersom dans har varit förbjudet. Frågan är hur mycket som finns kvar nu när dansbandsvärlden sakta tar sina första trevande steg ut på dansgolvet igen. Dansbandsvärlden –  utskrattad och bespottad – har på något sätt alltid funnits och vi har tagit den för given på samma sätt som man knappt noterar en gammal möbel. Men nu saknar vi Lasse Stefanz och de andra, deras smittande glädje, grälla kostymer och rakt igenom tvättäkta folklighet, på det sätt som man alltid upptäcker att man gör när något är på väg att bli utrotningshotat. Kanske är det dags att K-märka dansbandskulturen?

”Är man tillräckligt begåvad behöver man ingen motion.” Det påstod i alla fall Sten Broman (salig i åminnelse). Riktigt så långt ska vi kanske inte gå, men låt oss konstatera att bergsbestigare som orsakade coronautbrott i Nepal, extremlopp som riskerade liv och gymägare som fortsatte att hålla öppet, fick rätt dålig press under pandemin. Det är tänkbart att vi kommer att se en backlash mot extrem­träning. Men också mer konventionell idrott har sina problem. Tittarsiffrorna för OS sjunker för varje spel och UEFA har trovärdighetsproblem. Å andra sidan: smällarna från banorna där det spelas padel – en sport som är lättillgänglig, kravlös och rolig, med andra ord lite som fotboll var en gång i tiden – blir allt intensivare. Samtidigt häcklas sporten så obarmhärtigt, att man kan undra om padeln är den nya dansbandskulturen.

Mysbyxor eller glitterfodral?

Det kan annars vara läge att börja träna nu. Det evinnerliga bakandet och lite för många kakor under distansarbetandet har lett till att vi kollektivt (och individuellt, tyvärr) har lagt på oss ett par pandemikilon för mycket. När det äntligen är dags att slå världen och framför allt kollegerna med häpnad, upptäcker vi att vi inte längre kommer i den snygga kavajen. Och vill vi det egentligen?

Efter ett år i mysbyxor är det inte så konstigt att vi inte riktigt är redo att pressa in oss i kontorspansaret igen. Till och med Goldman Sachs har slutat kräva kostym till allt. Idealet är avslappnad välkläddhet. Därför kommer vi att se många vida, bekväma byxor och kostymer i mjuka material denna höst. Och glöm skinny jeans, de som innebar att man inte kunde dölja ens en ostbåge för mycket. Enligt jeansjätten Levi’s är de vida jeansen tillbaka för att stanna. På underklädesfronten är mycket nytt. Och också här handlar det om bekvämlighet. Underkläderna ska nu vara i mjuka, sköna material, till exempel bambutextil, helst utan sömmar. Till vardags alltså.

Men till fest längtar vi efter glamour och mer av allt. Den tid när vi lite ironiskt nedtonat gick på operapremiär i jeans och t-shirt är förbi. Lyckas vi lägga vantarna på en biljett i dag så går vi all in: mörk kostym och glitterfodral (om det är premiär blir det smoking, långklänning och mosters pälsboa). Ingen ironi, ingen distans, bara oförställd förtjusning. Nu är det bäst att passa på. Less is a bore! En trend som syntes bland annat på årets Met-gala. Glamorösare än någonsin med guldlamé, broderade caper, jättelika diamantörhängen och enorma släp. Till och med Billie Eilish utstrålade 50-talsglamour. Och de armbågslånga handskarna är tillbaka.

De nya fladdriga jeansen ger sköna retrovibbar, men tyvärr är det också annat som kommer att ge en känsla av 1970-tal denna vinter. Minns ni oljekrisen? Och inflationen?

Kommer vi att frysa i vinter?

I Sverige kommer många villaägare ganska snart att få en chock när de öppnar elräkningen och ute i Europa blir det värre än så. De höga priserna på gas gör att vissa inte kommer att ha råd att värma upp sina hus. I värsta fall blir det dessutom elavbrott på sina ställen. Det riskerar att bli en missnöjets vinter.

Om det finns något bra med det hela är det väl att svenskarna äntligen kommer att börja lyssna på de myndigheter som hittills mest varit som ropande röster i öknen: MSB och Energimyndigheten. Ja, det är bra att ha stearinljus och spritkök hemma utifall att. Ja, det är inte så dumt att spara på elen. Nu är den snart så dyr att det faktiskt kommer att få påtaglig effekt på våra liv – vi börjar reflektera över när på dygnet vi slår på tvättmaskinen och ändrar inställning till villaarkitektur med öppen planlösning och jättelika glaspartier. Trots allt prat om miljötänkande – senast det på allvar påverkade hemmen i Sverige var under vågen av tilläggsisolering på 70-talet (det fick ned oljeräkningen, men var inte vackert).

Ändå kan vi troligen vänta oss en backlash mot miljö­omställningen.

Miljömedvetenheten har tagit en paus. Det känns fortfarande inte helt ok att trängas på bussen, vilket leder till att vi som hade planer på att sälja bilen nu åker mer bil än någonsin. Vi som hade tänkt sluta flyga för gott drömmer om utlandsresor igen. Och vi som hade tänkt gå över till vaxat tyg istället för plastfolie, använder nu mer plastpåsar än någonsin. (Ja, utom i affären, förstås.) Så här i pandemins efter­dyningar är vi helt enkelt inte på humör att offra saker. Så skenande priser på bensinmacken och elräkningar som är tio gånger högre än vanligt är verkligen inte välkomna.

Högre energipriser driver på inflationen, som i oktober nådde sin högsta nivå sedan 2008 i Sverige. Men det är värre på andra ställen där man till exempel lägger ned växthusodling (Holland) och energiintensiv tillverkning av ammonium som används till konstgödsel (Tyskland). Stigande energipriser kommer därför så småningom att göra det mesta dyrare, från tomater till havregröt. Julbordet kommer att kosta mer i år. Liksom julklapparna. Förutom miljontals förlorade människoliv runtom i världen, har pandemin också inneburit att de globala försörjningskedjorna med sina containertransporter över världshaven fullständigt har gått i baklås. Och eftersom allt är så sammankopplat nu för tiden, kan ett smittoutbrott i en kemikaliefabrik i Indien eller en hamn i Kina innebära att fabriker på andra kontinenter får tillverkningsproblem. Kort sagt: allt blir dyrare och svårare att få tag på.

Ett maniskt socialiserande väntar

Du som tyckte att det var knepigt att hitta ett skrivbord på Ikea i februari – välkommen till årets julhandel. Det lär bli slut på allt, så det är hög tid att börja köpa julklapparna. Ett annat tips: vill du ha en smula sinnesro under denna glädjens högtid, så är det bäst att utgå från att om något inte finns i affärerna så finns det inte. Och låt årets jul bli elektronikfri (hög risk att containern från Kina fastnar någonstans). Alltså: nygammal shopping. I affärer. Varför inte omfamna detta faktum och verkligen satsa lokalt? En handdrejad kaffemugg, tillverkad av en konsthantverkare nära dig – mer lokalt kan det inte bli. Bra för värmande dryck. Eller en hand­stickad halsduk i ylle. Jag är ledsen att säga det, men den kan komma att behövas.

I våra utkylda hus kan vi istället gemensamt glädjas åt att årets jul lär bli socialt varmare än på evigheter. Det kommer att bli ett maniskt socialiserande. 21 sorters kakor med släkten, julbord med jobbet, korvgrillning med grannarna, knytfika med klasskamrater, pralintillverkning med bästa vännerna, pyssel med kusinbarnen, glögg med bostadsrättsföreningen, julspel med levande baby, luciatåg med svimmande tärnor, islandshästridning med glitter i håret, tomteorientering (med och utan glögg). Bara den eländiga pandemin håller sig i schack. Det vore den bästa julklappen.