Glaset är halvtomt

Foto: Lex Van Lieshout/TT

Volstead-lagen mot försäljning av alkohol trädde i kraft 1920 och gällde i nästan 14 år. Nu, 100 år senare, ses den som bevis på att det är en dålig idé att försöka förbjuda alkoholdrickande när det redan är populärt. Förbudstiden gav upphov till organiserad brottslighet, och maffian tjänade en förmögenhet på illegal alkoholförsäljning. Tillämpningen av lagen var sisådär eftersom den saknade allmänhetens stöd. Enligt en uppskattning fanns det minst 20 000 illegala barer i staden New York under förbudstiden. När polisen i Denver gjorde en räd mot en bar ertappades både den lokale kongressledamoten, borgmästaren och sheriffen. Ändå råder förbudstiden fortfarande på sina håll, och inte bara i den muslimska världen. I USA finns förbudet kvar i nästan 500, övervägande evangeliska, orter, däribland Lynchburg, Tennessee – whiskyn Jack Daniels hemstad (besökare på destilleriet kan köpa med sig en ”minnesflaska” av brygden). Men på de flesta håll försöker de styrande mest få folk att avstå från supande genom att göra alkohol dyrare med skatter och begränsa möjligheterna till försäljning och annonsering. Sådant fungerar. Men i dag är drickandet på väg ned av en helt annan anledning: ett skifte i sociala normer bland ungdomar, vilket skisserar en helt ny framtid för alkoholen.

I nästan varje västerländskt land väntar tonåringarna längre med att börja dricka än tidigare generationer. Det beror delvis på att de umgås mycket med varandra via internet i stället för att träffas i verkligheten. Bättre föräldraskap kan också spela viss roll. Att döma av de historiska mönstren kommer denna senarelagda alko­holdebut att innebära att dagens tonåringar blir en generation av måttlighetsdrickare när de växer upp. Millenniegenerationen, nu i 20–30-årsåldern, dricker också mindre alkohol. För dem är måttligheten en del av en hälsosammare livsstil – något som börjar likna en större trend snarare än en fluga.

Alkoholindustrins huvudsakliga kunder är i dag medelålders och äldre vuxna. I vissa länder dricker de mer än tidigare generationer gjorde i samma ålder. Alkohol är cancerframkallande också i små mängder, men de flesta människor vet inte det. Folkhälsoexperter talar om att införa liknande varningstexter som för tobak. Hittills är Sydkorea det enda landet som har obligatoriska cancervarningar på alkoholflaskor. Irland godkände under 2018 en lag om att införa sådana varningar, även om det inte har skett än.

De stora spritföretagen har förstått vart utvecklingen är på väg. De ökar sitt utbud av lättare och alkoholfria öl-, vin- och spritsorter. De innovativa dryckerna flödar. I många fall är det omöjligt att smakmässigt skilja dem från den äkta varan. Nästan 50 av Heinekens märken, exempelvis, finns i en alkoholfri version. I de flesta västländer är det fortfarande nytt, men försäljningen ökar snabbt. I Tyskland och Nederländerna, som båda är tidigt ute, utgör de 10 procent av ölförsäljningen.

Samtidigt följer alkoholbranschen i tobaksindustrins spår och letar nya kunder på annat håll. Alla de tio snabbast växande marknaderna för alkohol är tillväxtländer, mest i Afrika och Asien. (Kina är inte ett av dem; där minskar alkoholförsäljningen.)

Om en generation eller två kan supande vara totalt passé i de rika länderna. Fram till dess förblir alkohol ett av de dyraste folkhälso- och produktivitetsproblemen. Enligt officiella uppskattningar drar alkoholen ned Storbritanniens BNP med 1,3–2,7 procent. I fattiga länder är skadan per liter alkohol större – precis som den är större bland fattiga människor i väst.

Bevisat effektiva åtgärder för att minska supandet, som kännbara skatter, kommer att stöta på patrull i parlament och domstolar runt om i världen, för anti-alkoholgrupper har inte mycket att sätta emot de legioner av lobbyister som alkoholindustrin anlitar. Det innebär en stor förändring: förbudstiden blev verklighet därför att nykterhetsorganisationen Anti-Saloon League var en av USA:s mäktigaste lobbygrupper. Den backades upp av många av den tidens rikaste personer, inklusive John Rockefeller, Henry Ford och Andrew Carnegie. Idag är det svårt för filantroper att ställa sig bakom alkoholrestriktioner eftersom drickandet är så djupt rotat i de rikas sociala liv. Men deras barn och barnbarn kan känna desto större entusiasm inför tanken på en värld med avsevärt mycket mindre alkohol.