I mitt New York måste vi kunna bygga mer

Under min uppväxt i New York bar jag med mig alla mina kläder till skolan i en sopsäck för att mamma oroade sig för att låsen på vårt hem skulle bytas ut och vi skulle bli hemlösa utan förvarning. Bostadsosäkerhet är en global kris som går utöver nationers välstånd och geografi. I dag står nämligen miljontals barn och familjer inför bostadsosäkerhet, precis som jag gjorde. Forskning visar också att en stabil bostadssituation är avgörande för hälsa, utbildning, sysselsättning och välstånd.

Bostadsosäkerhet är dock inte bara ett storstadsproblem. USA har en bostadsbrist på minst 3,8 miljoner enheter. Detta har i sin tur fått hyror och bostadspriser att stiga långt mer än lönerna. Bostads­krisen påverkar alla. Från hemlösa till unga vuxna som inte har råd att flytta ut ur sina föräldrahem och familjer som trängs i allt för små lägenheter.

Rasism en historisk orsak till bostadsosäkerhet

Även om många faktorer bidrar till problemet, har vi i grunden en bostadskris eftersom vi inte bygger tillräckligt med bostäder. Anledningen till det är bland annat att människor i hela landet i flera generationer har kämpat emot bygget av fler hem i sina stadsdelar. Det är dags att ändra på det och säga ”ja” till nya bostäder istället. Det börjar dock med att erkänna hur vi hamnade här. 

Rasism fick oss att säga nej. I bostadspolitiken diskrimi­nerades svarta och bruna familjer, vilket uteslöt dem från en väg till välstånd. Åtgärder som befolknings­täthetsbegränsning samt byråkratiska och reglerande hinder stoppade byggandet av flerfamiljsbostäder i förorter och städer. Det är en del av arvet efter klassdiskriminering och rasism.

Byråkrati och obeslutsamhet fick oss att säga nej. I New York City har processen för att ändra detaljplaner blivit så komplicerad, att det kan ta åratal och medföra miljontals dollar i ökade projektkost­nader. 

Lägger ned efter protester

Även politisk och kulturell retorik får oss att säga nej. Små, men högljudda grupper blockerar nybyggen med ”inte på min bakgård” (NIMBY), varje gång någon föreslår en investering som skulle gynna de behövande. Vissa på båda sidor av det politiska spektrumet väljer politik framför människor. 

I New York City försökte en liten grupp bostadsägare nyligen stoppa ett förhållandevis blygsamt projekt med 350 nya lägenheter i Bronx, däribland billiga bostäder till pensionärer och veteraner. Medborgarmöten blev till storbråk, fulla av rasistiskt laddat språk. Lokala folkvalda politiker blev dessutom utsatta för hot. 

I maj 2022 lades planer på att bygga över 900 nya lägenheter i Harlem ned. Detta efter att lokal opposition innebar att det inte fanns tillräckligt med röster för att godkänna en nödvändig förändring i stadsplaneringen. I stället för att ge hundratals familjer ett hem ska marken nu bli till en lastbilsdepå.

Sedan jag tillträdde har vi stakat ut en ny kurs. Vi ska bli en stad där NIMBY byts ut mot YIMBY. ”Ja, på min bakgård”, ”Ja, i mitt kvarter”, ”Ja, i mitt grannskap”. 

Arbeta tillsammans mot bostadsosäkerhet

Vi föreslår till exempel dussintals ändringar av stadsomfattande detaljplansregler som gör det lättare att bygga nya hem till familjer med olika ekonomiska förutsättningar, och rättar till det förflutnas rasistiska orättvisor. Vi använder vidare ny teknik och innovativa processer för att påskynda myndigheternas godkännanden av nya projekt. Och vi försöker ändra den politiska process som får större projekt godkända så att hela staden, inte bara en liten grupp motståndare, får sin röst hörd i beslutsprocessen kring om ett stort antal New York-bor ska kunna bo kvar i staden de kallar sitt hem.

Vi stödjer förändringarna med 22 miljarder dollar i offentliga investeringar i bostäder under det kommande årtiondet – de största i stadens historia. Och vi påskyndar byggandet av bostäder för hemlösa individer och familjer.

Vi är inte ensamma. I Boston undertecknade borgmästare Michelle Wu exempelvis nyligen ett direktiv som påskyndar bostadsbyggen. I Kalifornien kräver nu guvernör Gavin Newsom och delstatslagarna att varje län tar ansvar för ökade bostadsbyggen. Och vi ser fram emot att arbeta med vår lagstiftande församling för att sporra till fler byggen i vår region.

Men ansträngningarna fungerar bara om vi är enade. Nejsägarna har alltid varit mest högljudda, så nu måste vi svara dem med en kör av ”Ja!”, och besegra NIMBY:ism med YIMBY:ism. Bostadskrisen påverkar oss alla. Vi måste arbeta tillsammans för att lösa den.