Väst oroar sig när Kina vänder sig inåt

Kina trivs allt sämre med sitt beroende av övriga världen.
USAs president och utrikesminister sitter utmed ett långbord tillsammans med andra politiska ledare. Joe Biden förklarar något för åskådarna.
Utrikesminister Antony Blinken och president Joe Biden i möte med Mexikos president Andres Manuel Lopez Obrador i Mexico City, januari 2023. Foto: Andrew Harnik/AP/TT

Ur The Economist Special Report, ”A new order”, 10 oktober 2022, översatt av InPress. ©2022 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.

Bland politiker och företagsledare i USA, Kina och EU råder konsensus om att globaliseringen riskerar att gå tillbaka, och att utvecklingen är starkt pådriven av Kinas uppgång. Men samma block – de tre största ekonomierna i världen – är djupt oense om huruvida detta är Kinas fel. USA:s utrikesminister Antony Blinken menar att Kina har gynnats mer än något annat land av en öppen internationell ordning, men vill nu stöpa om den. Biden-administrationen anklagar Kina för att sträva efter ”asymmetrisk frikoppling”, eftersom de försöker dominera nyckelteknologier, allt från elbilsbatterier till kvantdatorer. Blinken ser i detta en självisk plan för att göra ”Kina mindre beroende av världen och världen mer beroende av Kina”.

Européerna oroar sig också. EU fördömde i ett uttalande Kinas sätt att straffa länder de inte gillar med ekonomiska tvångsmedel. Efter att EU-kommissionens vice ordförande Valdis Dombrovskis samtalat med Liu He, Kinas främsta ekonomiska sändebud och vice premiärminister i juli 2021, stärktes oron. Exempelvis drabbades Litauen efter att landet upplevts som alltför Taiwan-vänligt. EU varnade för att en ”tilltagande politisering” av Kinas näringsliv leder till att europeiska företag kommer att ompröva både befintlig verksamhet och planerade investeringar.

En vägg av röda containrar där Kinas flagga illustrerats på. Röd botten med gula stjärnor.
Multinationella företag blev beroende av Kinas industrikluster för tillverkning av allt från smartphones till antibiotika. Under lång tid trodde västerländska ledare att växande kinesiskt välstånd skulle ge ett ideologiskt närmande till den rika världen.

Kinas oberoende

Kinesiska företrädare erkänner att landet har dragit stor nytta av fyra decenniers öppenhet för kapital, teknologi och kompetens från utlandet. Men, svarar de, när Kina nu fokuserar på teknologiskt oberoende och trygga inhemska leveranskedjor, så är det i självförsvar. De pekar på tullar och exportförbud som Trump-administrationen införde och till stor del varit orörda av hans efterträdare. De klagar över EU-mekanismer för att granska kinesiska investeringar. Samtidigt som de rasar mot hur västländer har hindrat Huawei och andra kinesiska företag från att bygga 5G-nätverk.

”Kina är förmodligen det land som har vunnit allra mest på det system för globalisering som utformades av USA och västländerna.”

Om denna spiral inte brytas kommer de destabiliserande konsekvenserna att gå långt bortom föråldrade handelsregleringar. Kina säger sig nu vara största handelspartner för fler än 120 av världens länder. Multinationella företag blev beroende av Kina som det mest pålitliga, förutsägbara och effektiva valet för tillverkning av allt från smartphones till antibiotika. Ändå var det allt annat än självklart att det kommunistledda Kina skulle bli en globaliseringens grundpelare. En sådan balansgång har sällan prövats. Vid kalla krigets kulmen var USA och Sovjetunionen ideologiska motståndare och handlade knappt med varandra. Trots amerikansk oro över Japans industriella och kommersiella uppgång mellan 1970 och 1990, var landet en militär allierad. Och inte en strategisk rival.

Öppenhet på bytesmarknaden

Under lång tid förutspådde västerländska ledare att växande kinesiskt välstånd skulle ge ett ideologiskt närmande till den rika världen. Det eftersom en växande medelklass skulle kräva individuella rättigheter och möjligheter att utkräva politiskt ansvar. Kinas anslutning till Världshandelsorganisationen, WTO, 2001 sågs som ett tecken på ett otvivelaktigt engagemang för öppenhet. Detta stärkta förtroende ledde till en utländsk investeringsboom som sträckte sig över en hel generation. Eftersom de såg Kina som en motor för tillväxt och vinst blev utländska företagsledare några av Kinas mest högljudda försvarare i maktens korridorer i väst. Även om de i tysthet beklagade hur Kina uppfyllde WTO:s handelsåtaganden i bokstavlig bemärkelse, men knappast dess andemening. Alltså att Kina, trots stora ord om öppenhet, pressade utländska företag till tekniköverföring i utbyte mot tillgång till marknaden. Varefter företagen möttes av konkurrens från subventionerade, statsägda företag.

Shanghais hamn där man ser ett stort fartyg och en lastdocka som ska lasta av containrar. Intill står lastbilar uppradade för att ta continrarna vidare.
Hamnen i Shanghai har länge varit hela världens hamn i frihandelns namn. Kinas ”Globalisering 2.0”
kan få västländer att tänka om. Foto: Chine Nouvelle/Sipa/Shitterstock/TT.

Tu Xinquan, vid Kinas institut för WTO-studier vid University of International Business and Economics, UIBE, i Peking, ger sin förklaring på anklagelsen om att Kina sedan anslutningen till WTO struntat i organets marknadsorienterade anda. ”Åtminstone enligt internationell rätt är det så att regler är regler och andemening är andemening. Det är två olika saker”, säger han. ”USA hävdar alltid att de önskar ett regelbaserat system. Så låt oss se till reglerna. Kom inte och prata om andemening.”

Önskan om kontroll

President Xi Jinping menar att den ekonomiska globaliseringen är hotad, protektionismen är på uppgång. Men lovar att Kina kommer att förbli öppet. Han efterlyser också en strategi för ”dubbel cirkulation” som är dominerade av den inhemska ekonomin, med utrikeshandel som ett användbart komplement. Han döljer inte sin önskan om mer kontroll över ekonomin och lovordar statligt ägda företag. Med ord som ”en viktig styrka och grundpelare i partiets arbete för att styra och stärka landet”. Ställda inför exportförbud och minskade investeringar från väst, önskar Xi att Kina självt ska ha kontroll över samhällsviktig teknik. Att vara beroende av andra länder för samhällsviktiga insatsvaror är som att ”bygga sitt hus på någon annans väggar”, menar han. Hur vackert ett sådant bygge än må bli ”håller det inte i storm”.

Justin Yifu Lin är dekanus för Institutet för ny strukturell ekonomi vid Pekings universitet. Hans kraftfulla försvar av Kinas utvecklingsmodell har gett honom hjältestatus bland kinesiska teknokrater. Lin är utbildad i Chicago och tidigare chef­ekonom vid Världsbanken, men återvände till Kina 2012. Han avvisar den västerländska kritiken av kinesisk statskapitalism som både okunnig och hycklande. Så länge Kina verkar för att komma ikapp Amerika och andra avan­cerade ekonomier, säkras produktivitetstillväxten bäst genom att köpa eller licensiera utländsk teknologi, förklarar han. Följt av att sedan uppgradera från en lovande bransch till nästa. Eftersom det är statens sak att stödja nya branscher med utbildning och infrastruktur, blir det oundvikligen statens ansvar att välja nya tillväxtsektorer. Det är industripolitik, medger han, men detsamma gäller den grundforskning som ligger bakom mycket av den rika världens innovation.

Osjälviska handelsavtal eller inte …

Lin ger inte mycket för amerikanernas klagomål. Han menar att Kina har insett att le­dare i väst pratar om frihandel och begränsad stat som om de kanaliserade Thomas Jefferson. För att fortsättningesvis sedan vända på klacken och i praktiken driva Alexander Hamiltons interventionistiska politik. Efter att ha avslöjat hemligheten bakom västs framgångar, vill Kina sprida insikten till andra utvecklingsländer som har ”indoktrinerats med idéer om en begränsad stat”, säger han. Han ifrågasätter hur osjälviska USA och allierade egentligen var när de utarbetade regler för global handel och finans efter 1945. Rika ekonomier förespråkade frihandel i branscher där de hade en konkurrensfördel. Åtminstone fram till Kinas och andra tiger­ekonomiers framväxt, menar han. Men de skyddade alltid politiskt känsliga sektorer, såsom jordbruk.

Enligt Lins beskrivning växte Kina trots riggade regler från västs sida och följde WTO- reglerna ”ganska väl”. Än i dag vill Kina ”att systemet om möjligt fortlever”. Dock fruktar USA och andra rika länder att de nu kommer bli att drabbade negativt. Och vill därför ”ändra reglerna för att behålla sin dominans”.

Avtal med frihandelsprinciper

Kina har inte tappat hoppet om reglerna. 2021 ansökte landet om att ansluta sig till 11 andra nationer i handelsavtalet Comprehensive and Progressive Agreement for Trans-Pacific Partnership, CPTPP. Ett avtal genomsyrat av frihandelsprinciper. Detta förvånade utomstående observatörer, eftersom medlemsstaterna förbinder sig att begränsa subventioner för stora företag, tillåta gräns­överskridande dataflöden och förbjuda tvångsarbete. Det vore inte konstigt om Kina upplevde sådana krav som betungande. CPTPP har sina rötter i ett tidigare avtal, TPP, framtaget av Bush- och Obama-administrationerna för att främja frihandel i Asien-Stillahavsområdet. Samt att uppväga kinesiskt inflytande. Turligt nog för Peking, övergav Donald Trump TPP under sin första dag på jobbet. Eftersom både republikaner och demokrater ifrågasätter globaliseringen, har Biden-administrationen gett upp hoppet om att en inhemsk koalition ska ge till stöd för anslutning till CPTPP.

Kina stöder inte frihandelsnormer. Eftersom Xi betonar politisk kontroll och nationell säkerhet, vågar ekonomiska reformmakare inte längre efterlysa en mindre stat. Bara en mer effektiv sådan. Deras anspråkslösa förslag är att anslutning till pakter som CPTPP kommer att öka utrikeshandeln. Avtalet bidrar med användbara marknadsmekanismer utan att undergräva partiets makt över ekonomin.

Globaliseringsavtalet måste förnyas

Wang Huiyao driver Center for China and Globalization, en tankesmedja som kampanjar för inträde i CPTPP. Han står nära de kinesiska tjänstemän som förhandlade om WTO-anslutning för en generation sedan. Kinas ekonomi har vuxit många gånger om sedan dess, konstaterar Wang. Han är något av en medlare mellan teknokratiska regeringsdepartement, kinesiska entreprenörer och utländska ambassader i Peking. ”Kina är förmodligen det land som har vunnit allra mest på den globalisering som utformades av USA och väst”, tillstår han. Men ändå, efter 77 år kan reglerna vara betjänta av en ”uppgradering”. Han skulle vilja se att Kina blir en del i att bygga upp ”Globalisering 2.0”. När han får frågan om vilka regler som skadar Kina, pekar Wang på att frihandelsavtal vanligtvis motsätter sig subventioner för statliga företag. 

Reglerna återspeglar arvet efter privatiseringar under Reagan- och Thatcher-eran, menar han. Trots att amerikansk infrastruktur får skämmas i jämförelse med statsägd kinesisk dito. Kanske kan pragmatism leda till en kompromiss där Kina upphör med subventioner till företag som verkar på konkurrensutsatta marknader utomlands, föreslår han. Det kan ske i utbyte mot större tolerans för subvention av sådana som tillhandahåller offentliga tjänster på hemmaplan.

Wang föreställer sig andra möjliga överenskommelser, där större kinesiskt självförtroende paras med ödmjukhet från väst. Ett självsäkert Kina kan möjligen mjuka upp kontrollerna av gräns­överskridande dataflöden och ge större åtkomst till utländska internetföretag, föreslår han. Så länge som WTO:s digitala standarder säkerställer att företag likt Huawei inte utesluts från västerländska marknader bara för att de är kinesiska.

”Människor är ekonomiskt motiverade djur”

Tankesmedjans chef noterar att Kina ogillar påtryckningar från utländska handelspartners att tillåta oberoende fackföreningar. Kinesiska makthavare minns hur sådana organisationer utmanade kommunistiska regimer i Europa, säger han. Han medger att Kinas ”regeringsstödda” fackföreningar återspeglar officiella ståndpunkter, men vidhåller att de främjar arbetarnas intressen, såsom högre minimilöner. Faktum är att multinationella företag gillar den kinesiska arbetsmarknadsmodellen, säger han entusiastiskt. ”Eftersom arbetarna här är de mest produktiva, de mest effektiva och det strejkas aldrig”. Svaret från aktivister lär vara att stora strejker uteblir eftersom oberoende fackföreningar motarbetas brutalt, och deras ledare sätts i fängelse. Pekings teknokrater hoppas att utlänningarna väljer att fokusera på övergripande intressen. ”Människor är ekonomiskt motiverade djur”, menar Wang. ”Om de ekonomiska fördelarna är tillräckligt stora, kommer de att väga tyngre än somliga värderingar och ideologiska skillnader.”

Vy över Shanghai med Yangtzes delta. Solen skiner.
Shanghai. Foto: iStockphoto.

Jörg Wuttke, som är ordförande för EU:s handelskammare i Kina, ser spänningar som uppstått på grund av statens dubbla roll som tillsynsmyndighet och företagare. Säkerhetslagar tvingar multinationella företag att ge myndigheterna tillgång till data, exempelvis känslig information som skickas utomlands. I utlandet undrar vissa om den informationen kan komma att delas med kinesiska, statsägda konkurrenter. Om utländska företag svarar genom att flytta värdefull forskning utanför Kina, handlar det om frikoppling som försvarsmekanism, säger Wuttke.

Global standardisering

Kinas regering vill nå bättre representation i internationella organ för industriella och tekniska standarder, där allt från internets funktionssätt till vilket stål som ska användas i järnvägsspår avgörs. Det är begripligt: Kina är ett allt mer innovativt land. Ändå oroar det många utländska företag och andra stater av landets ambitioner kring standarder.

Kina har nu blivit största handelspartner för fler än 120 av världens länder.

Många av de kinesiska standardiseringskampanjerna ökar risken för frikoppling, snarare än de undanröjer handelshinder. I väst är standarder en sorts självreglering inom den privata sektorn. I Kina är det staten som visar vägen. Ibland försöker kinesiska företag exportera landets inhemska standarder, via projekt kopplade till the Belt and Road Initiative (även känt som nya Sidenvägen). Järnvägar och naturgasfält är uppförda enligt kinesisk standard överallt från Nepal till Turkmenistan. Dessa marknader blir därmed svårare för andra länder att komma in på.

I andra sammanhang uppmuntrar den kinesiska staten landets företag att införa internationella standarder som ska gälla världen över. Sådant agerande leder i allt högre grad till ideologiska konfrontationer. Västerländska stater och icke-statliga organisationer har hållit emot när kinesiska företag driver på för tekniska standarder med inbyggda auktoritära normer. Det handlar inte om någon teoretisk risk. Läckta statliga kontrakt visar att kinesiska teknikjättar bygger ansiktsigenkänningssystem som särskilt pekar ut uigurer och andra etniska grupper. 2019 gjorde kinesiska företag och makthavare ett misslyckat försök att lansera ett ”nytt internetprotokoll”, en teknisk standard som skulle ha möjliggjort större statlig kontroll över internet. Talande nog lanserade de planen hos ett av de standardiseringsorgan som domineras av stater, Internationella teleunionen, ITU.

Avviker från globalt uppsatta regler

Bortom bråk om värderingar, anklagar västerländska regeringar och företagslobbyister Kina för att använda standarderna som dolda handelshinder. Amerikanska analytiker efterlyser stämningar genom WTO-systemet för att tvinga Kina att förklara varför vissa inhemska standarder avviker från globala normer. Kinesiska experter svarar att det vore magstarkt av USA. Man pekar på att Trump-administrationen förlamade WTO:s tvistlösningssystem, genom att blockera utnämningen av domare. Det som ett utslag av ”America First”-politiken, något som Biden­administrationen bara delvis har backat från.

Särskilt efter finanskrisen, som enligt kinesiska företrädare satte ljuset på västvärldens inkompetens, har Kina klagat över ”dollarhegemoni”. Att andra länder får ta konsekvenserna av amerikansk penningpolitik. När yuanen 2016 togs in i den valutakorg som används av IMF som global reservtillgång, då jublade Kina. ”Landet driver på för internationell handel i yuan, men kommer att möta ”brutalt motstånd” så länge de upprätthåller valuta- och kapitalkontroll”, enligt en internationell tjänsteman. Kring halvårsskiftet 2022 utgjorde yuanens andel av värdet på globala betalningar bara drygt 2 procent.

Värdefull teknik skapar oro

Kina ser den mäktiga dollarn som ett hot mot rikets säkerhet. Amerikanska regeringar har blivit angelägna om att neka politiska motståndare tillgång till det amerikanska finansiella systemet, en kraftfull sanktion. 2012 ledde påtryckningar från USA och EU till att iranska banker förlorade tillgången till Swift, ett kommunikationssystem banker emellan som de använder för de flesta internationella betalningar. Strax därefter började People’s Bank of China utveckla Cross-Border Interbank Payment System, CIPS, ett nätverk som kan komma att ersätta Swift för kinesiska finansinstitut. Kina utvecklar också en digital yuan som ytterligare kan minska landets sårbarhet för sanktioner.

Bild på en Yuan med en bit uppriven så att dollar sedeln syns.
Kina ser den mäktiga dollarn som ett hot mot rikets säkerhet. Foto: iStockphoto

För närvarande är det svårt att se tecken på storskalig frikoppling. Kinas dominans som den största varuproducenten ökade mellan 2019 och 2021. Problemen hägrar dock. De mest lukrativa branscherna är ofta politiskt känsliga. Många typer av värdefull teknik, allt från molntjänster till internetansluten medicinsk utrustning, bygger på ett starkt förtroende mellan köpare och säljare. Frågor som rör rikets säkerhet får eftertryckliga konsekvenser. Eftersom självkörande bilar är fulla av sensorer och kameror, så har Kina förbjudit dem från många statliga och militära användningsområden.

USAs och Kinas normer kolliderar

Världsbilder krockar allt oftare. Väst anser sig skyldigt att skydda konsumenter från produkter tillverkade genom tvångsarbete i Xinjiang, en region Kina styr med järnhand. Så de stiftar lagar i defensiv anda, såsom USA:s Uyghur Forced Labor Prevention Act och ett kommande EU-direktiv om hållbarhetsrapportering. Kina å sin sida, ser sådana lagar som angrepp på landets suveränitet. Och därför hindrar man utomstående granskare från att besöka Xinjiang, där man egentligen hade kunnat återupprätta förtroendet för vissa leveranskedjor.

Avglobaliseringen är ett hot, säger Tu Xinquan vid UIBE. Men kanske leder den inte till två tydligt åtskilda block. Enligt Tu är det möjligt att multinationella företag kan samexistera med en hybridekonomi inom Kinas gränser, även om de är omgärdade av nationella, regionala och globala handelsregler. Han tror inte heller att ett maktbalansskifte till Kinas fördel skulle ge större klarhet i frågan. ”Om Kina blir globaliseringens ledare, kommer landet ändå inte att införa en nya regler på det sätt USA gjorde efter andra världskriget”, menar han. En rörig, fragmenterad ordning för internationell handel kan slå mycket hårt mot små, öppna ekonomier. Om ledarna i Peking tror att en sådan ordning ger dem makt och trygghet, då kanske de väljer den vägen.

CPTPP

Är ett frihandels­avtal mellan Australien, Brunei, Kanada, Chile, Japan, Malaysia, Mexiko, Nya Zeeland, Peru, Singapore och Vietnam.

Porträtt på en man i svart kostym och orange slips. Mannen ler och bär glasögon.
Jörg Wuttke Ordförande för EU:s handels­kammare i Kina. Foto: European Chambers

2%

Kring halvårsskiftet 2022 utgjorde yuanens andel av värdet på globala betalningar bara drygt 2 procent.

Läs vidare

Läs också

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Anmäl dig här och bli bland de första att få tillgång till nya artiklar från Världen Om och The Economists material på svenska.