Klimatförändringarna påverkar många områden och konst- och kulturrörelser ger människor möjlighet att mötas och tillsammans förändra världen.

Från The World Ahead 2023 publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2022 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Framväxande system syns inte alltid. Det ligger i sakens natur. De kan inte ge sig tillkänna eftersom de inte vet hur de kommer att utvecklas.
Just nu upplever vi en rörelse av oöverträffad storlek och räckvidd – den största rörelsen i mänsklighetens historia, och den största utmaningen i mänsklighetens historia. Vi kan kalla den för ”klimatförändringsrörelsen”, men vi måste inse att den inte bara handlar om klimatförändringar, utan påverkar alla aktuella frågor: omprövning av demokrati, valsystem, ekonomi, migration, ojämlikhet, jordbruk, kvinnors rättigheter, utvinning av resurser, gemensamt ägande och personliga livsstilsval, för att nämna några exempel.
I september 2022 deltog jag i ett möte i Barcelona: ”Fixing the Future”. En rad människor från över 100 organisationer med namn som Rewilding Europe, Observadores del Mar, the New Citizenship Project, YouthNet for Climate Justice Bangladesh och Plastic Punch Ghana diskuterade just de här frågorna.
Relationsskapande konferens
Vad pratade vi då om? Relationer, mellan människor och mellan människor och planeten. Vi pratade vidare om hur man skapar en planet som faktiskt fungerar.
En sådan konferens leder också till nya idéer och nya relationer. Jag fick till exempel minst 20 nya kontakter, och om samma sak gällde för alla andra deltagare betyder det att man skapade ungefär 10 000 nya relationer sunder konferensen. Det är relationer som hålls samman av idéer: grunden för en social rörelse.
Under samma vecka hölls förmodligen 100 andra konferenser över hela världen om samma ämnen. Det innebär att en miljon nya relationer med fokus på klimatförändringsfrågor skapades under en vecka. Och det är bara i formella sammanhang. Vi talar alla om samma saker. De flesta av oss har ingen aning om hur många som är inblandade (även om jag tycker att vi borde bära små gröna skyltar med texten ”Vi står på samma sida”, så att vi kan känna igen varandra).
Ingen visar oss de goda nyheterna
Du kanske undrar varför detta världsomfattande samtal om framtiden inte är en större nyhet. Problemet är att det är goda nyheter, vilket, som alla vet, inte säljer tidningar eller ger klick. Endast de spektakulära delarna av klimatnyheterna (översvämningar och bränder) är tillräckligt dramatiska för att visas på tv, så vi får bara se de dåliga nyheterna. Bakom nyheterna finns dock en långsam och djupgående rörelse med långa horisonter och strukturellt nytänkande, som inte väcker någon större uppmärksamhet förrän den blir arg. Men ett rikt och robust rotsystem håller på att växa fram och de första gröna skotten börjar visa sig.
Ganska många av deltagarna i detta samtal är konstnärer. Varför? Konsten är den plats dit vi går för att uppleva saker på ett tryggt sätt. I konsten kan vi också tillåta oss att uppleva starka känslor. Vi kan alltid stänga en bok. Vi kan dessutom fördjupa oss i andra världar och de känslor de väcker utan att riskera våra liv eller vår hälsa. Barn gör detta när de lär sig genom lek hur saker och ting fungerar. Vuxna leker via konsten. Genom att läsa George Orwells ”1984” får vi möjlighet att leva i ett totalitärt samhälle och se vad vi tycker om det, utan att behöva gå in i ett sådant.
Rörelsens enorma räckvidd
Tack vare konsten kan vi föreställa oss vad som är möjligt och kontrollera våra känslor kring det. Hiten ”Jerusalema” gav upphov till en global dansfluga där miljontals människor filmade sina egna versioner av dansen och lade ut dem på YouTube. Man kan se 100 munkar och nunnor dansa. Eller 25 polska byggnadsarbetare. Eller 200 nigerianska skolbarn. Det kan vara den största performanceföreställningen genom tiderna. Budskapet? Vi kan göra något tillsammans över hela världen och göra det roligt.
Det är den typen av budskap som konsten bär upp på ett bra sätt: ”Så här kan världen se ut. Hur känns det?”. Känslor är tänkande som vi ännu inte satt ord på.
Jag räknar med att dessa första gröna skott blir fler. Nya former av demokratiskt beslutsfattande i form av medborgarförsamlingar, nya metoder för energiproduktion, en ny förståelse av vilka vi är och vad vår planet behöver samt nya former av globalt samarbete – ibland på skoj och ibland på riktigt. Det roliga förbereder oss för det verkliga livet.
Nästa steg är att rörelsen ska börja förstå sin enorma räckvidd och samla nya krafter. Det är människor som älskar livet – inte bara sina egna liv, utan livet självt. Förändringen sker inte över en natt (och den kommer att möta mycket motstånd), men vi är fler än vi tror. Det är därför vi behöver skyltarna.