Pandemins okända hjältar finns i laboratorierna

VÅRDFÖRBUNDET | Testa, testa, testa. Det var WHO:s budskap till världen redan i mars om hur pandemin skulle bekämpas. Men i Sverige kom testningen igång sent. Mycket på grund av bristen på biomedicinska analytiker.
Närbild på händer som håller provrör
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Detta är en annons från Vårdförbundet

– Vi hade en brist på biomedicinska analytiker i den svenska vården redan före pandemin. Här behöver staten gå in och ta ett större ansvar, säger Sineva Ribeiro, ordförande för Vårdförbundet.

Att analyskapaciteten i sjukvårdens laboratorier blev en flaskhals under coronapandemin, har förvånat många. Men Michel Silvestri, som själv är legitimerad biomedicinsk analytiker, har doktorerat i virologi och sitter i Vårdförbundets styrelse, är inte förvånad. Som mycket annat i den svenska vården var även laboratorierna underbemannade redan i utgångsläget.

– Visst borde Sverige ha haft en beredskap att öka analyserna. Men den här kompetensbristen har pågått i många år. Faktum är att antalet anställda biomedicinska analytiker i regionerna har minskat de senaste åren, säger Michel Silvestri.

Trots detta har de biomedicinska analytikerna på bara några få månader lyckats öka covid-19-analyserna från ingenting i början av året till 250 000 varje vecka i november. Det är lätt att tro att det bara är att trycka på en knapp. Men det är människor som ska utföra de ofta komplexa analyserna.

– Att sjuksköterskorna har fått slita under den här pandemin är välkänt. Men orsaken till att Sverige har lyckats skala upp testningen är att de biomedicinska analytikerna jobbar dygnet runt. De jobbar extremt långa pass i treskift. Ändå ser man inte deras insats, säger Sineva Ribeiro.

Insatsen avspeglar sig inte heller i lönekuvertet. Michel Silvestri har sett exempel på kollegor som efter ett helt yrkesliv går i pension med knappt 30 000 kronor i slutlön.

– En positiv sak med pandemin är att fl er sökt till Biomedicinska analytiker-programmet. Man söker sig till yrket för att man vill hjälpa människor och för att det är fantastiskt roligt arbete. Men det är inte för lönen.