PR, pop & psykiatri – Lindas scen

Det var hos Linda på Drottninggatan i Göteborg artisterna hängde, (ja, även Håkan Hellström). Hon hade startat en helt ny PR-bransch inom musik. Många av dagens svenska stjärnor började sin karriär hos henne. Förutom att hon själv står på scen ibland, är det i dag som läkare på BUP i Kungälv hon får sina mest dyrbara möten med riktiga livskonstnärer.
Linda Lindmark sitter på en klippa och tittar ut mot havet
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Artikeln publicerades ursprungligen i Magasin Göteborg, producerad av InPress.

Text: Ulrica Segersten • Foto: Samuel Unéus



MÅNGA AV ARTISTERNA och Linda Lindmarks anställda för 14 år sedan lever fint på musiken i dag, trots att digitalisering kraschade branschen 2004. Faktiskt, efter lite research, finns Linda som en spindelkvinna bakom flera musikfenomen i Sverige. Många fick sin PR-träning på Skiva, Linda Lindmarks då helt nyskapande independent PR-byrå för musikbranschen.

Fredrik Sandsten, som var trummis i Göteborgsbandet The Soundtrack of Our Lives, följde på nära håll hur Linda tog steget att starta Skiva.

– Hon var en riktig pionjär genom att starta Skiva, som blev en plantskola för flera av dagens stora namn inom musikbranschen. Dessutom hängde alla hos henne – artister, skivbolag och marknadsföringsfolk – eftersom man visste att där kunde man knyta bra kontakter, säger Fredrik Sandsten som numera jobbar på Göteborg & Co med musikevenemang.

VI TRÄFFAR LINDA PÅ BUP i Kungälv där hon numera är ST-läkare. Steget verkar oändligt långt, från artisteri, champagne, snittar och promotionresor till mottagningsrummet med de allra tuffaste samtal om liv och död mellan fyra ögon. Och ändå inte, säger Linda Lindmark när vi sitter i hennes mottagningsrum.

– Mötet med artister som PR-ansvarig har sist och slutligen en del gemensamt med patientmöten. Det är viljan att släppa taget om något, ändra på det som inte fungerar så bra och få modet att prova något nytt, säger hon.

– Artister som gör eget material är ofta fenor på att hitta nya vägar, vänder världen upp och ned, för att stå ut, säger hon och berättar omLemmy i Motörhead som var otroligt trött på att ge intervjuer, ville spela flipperspel.

– Lemmy är ett lysande exempel på ett proffs som balanserade behovet att vila och önskan om att leva på sin musik. Vi enades om att stryka två intervjuer.

JUST DEN ATTITYDEN, att prova något nytt, är i alla fall något som är självupplevt för Linda. En tjej från Örnsköldsvik som efter Kines och Andrea Doria tillsammans med vänner bildade bandet William i Göteborg. De gav ut två album och blev grammisnominerade som Årets Popgrupp, för att sedan själv bli PR-tjej på Border Music. Där gjorde hon PR för just Motörhead, Bad Religion, The Offspring, Hole, Aphex Twin, hela Warpkatalogen, Owe Thörnqvist m fl .

Och efter mammaledighet startade hon den egna independent PR-byrån Skiva eftersom flera band hade bett henne lansera dem. Någon sådan bransch fanns egentligen inte i Sverige då. Det var helt nytt att rikta sig mot independentmarknaden. Genom att bedyra att Skiva kunde ge bättre service än någon annan, fick de så småningom Warner Music och stora svenska och utländska artister som uppdragsgivare.

Alla hade avrått Linda från att starta eget, att ge sig på försöket att skapa en helt ny bransch. Allt från hårfrisörskan till bästa vännerna. Som ensamstående småbarnsmamma, inte kunde hon lämna en trygg, fast anställning?

– ”Det vet väl inte ni”, tänkte jag och försäkrade mig om att min affärsidé skulle hålla för åtta timmars arbetsdagar, inte mer, säger Linda.

Som ST-läkare är det lustigt nog något helt annat som gäller, ibland 32-timmarspass på BUP-akuten.

Nåväl, hon startade Skiva som expanderade. Och som blev en samlingsplats för artister och en plantskola för en ny bransch. Bland annat hängde Håkan Hellström ofta där (då medlem i bandet Broder Daniel) och hjälpte till när pressreleaser (fysiska!) skulle skickas ut.

– Vi fi ck jobba med många av de största svenska och utländska banden, och många debutanter. Det var en fantastisk tid. Ända tills branschen kraschade 2004 när digital nedladdning av musik hade tagit fart. Vi hade gjort vårt marknadsföringsjobb innan någon av oss insåg att pengarna inte längre fanns.

ALLA VAR HELT OFÖRBEREDDA på vilka effekter digitaliseringen skulle få. Linda fick säga upp personal och praktikanter.

– Snopet. Och jag kände en sorg över den kompetens som jag förutspådde skulle försvinna och att den redaktionella roll som skivbolagen hade urholkades. Jag sörjde musikvideobolagen och musiktidningarna som tappade alla annonsintäkter. De drabbades hårt. Artisterna däremot klarade sig. Och i dag har marknadsföringen omformat sig, livescenen fått nytt liv och en del av dem som jobbade med mig klarar sig riktigt bra.

Bland dem som ville ha hjälp med att promota artister i sitt skivbolag var Zebra Art, som bland annat hade Eldkvarn som artister. Skivbolagets ägare, som också hade bandet Valdemar, var ST-läkare i Kungälv när han inte höll på med musik.

– Som artist lämnar man ut sig, är sårbar. När jag såg Lindas förmåga att få folk att känna sig bekväma, berätta om sina liv för henne, tänkte jag att det är precis så läkare behöver möta sina patienter, med respekt, berättar Valle Erling, som fortfarande håller på med musik, men också är överläkare i Kungälv.

Han föreslog för Linda att hon borde bli läkare. Att patienter och artister är lika utsatta och beroende av att möta en person som förmår skapa trygghet och tillit. ”Det var just det Linda var så skicklig på. Hon äger ett slags skicklighet att fångamänniskors berättelser, något som det behövs så mycket mer av i hälso- och sjukvården.”

– Tanken var chockerande. I Örnsköldsvik hade naturvetarna tillhört ett annat släkte och det fanns inga doktorer i min egen släkt, berättar Linda.

MEN HAN SÅDDE ETT FRÖ, Valle Erling, även om Lindas första tveksamhet till om hon var lämplig som läkare kom när hon var PR- ansvarig för en omskakande Jackass-föreställning i Lise bergs hallen med Steve-O som krossade glas. ”Jag svimmade av allt blod inför 800 personer. Det processade jag i två hela år. Hur skulle jag möta Steve-O på akuten om jag var läkare?”

Men på en resa i Paris med en artist insåg hon själv att det borde fi nnas likheter mellan att vara läkare och att jobba med artister. Hon ringde Lernia, läste ikapp det som behövdes. Cyklade mellan förskola, Skiva och Lernia. Kom in och klarade av läkarlinjen.

Hur skapar man den där attityden att allt går? Linda har själv tänkt en del på det, inte minst i mötet med unga patienter som vill få en förändring i sina liv. Att det handlar om att vara så autentisk som möjligt i mötet med ungdomar till exempel på BUP. De kan finna sin egen glädje, lust och passion och egna resurser som går att ta fasta på och stärka.

– Jag är född på 1960-talet med föräldrar som uppmanade mig att göra något helt annat. De fick mig att känna att framtiden var min, att det var tilllåtet att bryta ny mark och bryta mot konventioner.

LINDA UPPLEVER ATT SKOLAN har inställningen att de unga kan göra vad de vill så blir det bra. 

– Falsk marknadsföring, säger jag då. Det är kunskap som ger självförtroende. Dagens skola passar vissa bra, medan andra slås ut, tycker Linda mot bakgrund av sin vardag på BUP.

Det goda patientmötet är något som Linda ofta återvänder till och där Valles ord klingar i bakgrunden – och får Linda att känna att hon valt rätt.

– Jag möter många med ADHD-diagnos och som när de får behandling mår så mycket bättre. Men det är framför allt den process som fi nns inom ungdomspsykiatrin – att jobba ihop som grupp uitfrån olika kompetenser – som tydligt belönar mitt val.

– Gemensamt vill vi någonstans och då upphör rättvisetänket. Inte så olikt hur det är i ett popband då man måste lita på varandras kompetenser, annars svänger det inte, skrattar Linda med sin djupa alt-röst. Hon tummar på sin röda skrivbok som hon använder flitigt i den psykoterapiutbildning.

Innan vi träffas för intervju, har Linda skickat en komprimerad lista över sitt liv. Vid punkt 21 blir man inte längre chockad, men det är ändå värt ett höjt ögonbryn. Där står det att hon i skrivbordslådan har en roman som hon skrivit.

– Jag har velat beskriva vikten av hur mycket kompetens som skapas när unga jobbar ideellt i musikföreningar för att ordna stadsfestivaler. Själva föreningsarbetet formar nya kassörer, projektledare, kockar, ljudtekniker, arrangörer, radioproducenter, journalister, djs, fotografer. Inte minst lär man sig samarbete, att lita på att det fungerar.

PÅ PUNKT 25 AV LINDAS livslista står det att hon föreläser och ordnar workshops i narrativ medicin. Även till det är tidigare nämnda Valle Erling skyldig. Inom psykiatrin är berättelsen kärnan till diagnostik och behandling. Inget revolutionerande, men det är enligt Linda viktigt att värna patientberättelsen, höra vad människor egentligen säger.

Men just nu är det hårdträning för Linda på den nyligen införskaffade keyboarden. I början av året fick bandet William plötsligt en förfrågan om ett gig på Pustervik, Göteborgsklubb sedan 1920-talet. 

På frågan om Linda Lindmark är läkare, rockstjärna eller entreprenör glimmar det till i ögonen. 

– Jag är lyckligt lottad över att kunna ha alla tre roller samtidigt.