Ur specialrapporten The future of travel, The Economist, 11 februari 2021, översatt av InPress. ©2021 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.
Bagaget avslöjar en del om resandets historia. Under 1400-talets era av upptäcktsresande var äventyrarnas skepp fullpackade upp till relingarna med förnödenheter för resor som kunde ta åratal. Aristokrater på 1700-talets ”grand tour” reste runt i Europa i månader i hästdragna vagnar med koffertar, tjänare och till och med möbler. Resväskan anlände i slutet av 1800-talet när det blev mer vanligt för de välbärgade att tillbringa ett antal veckor om året utomlands. På 1970-talet behövde både turister och vd:ar släpa det nödvändigaste för ett par nätters övernattning genom enorma flygplatser. Och på det sättet kom rullväskan att symbolisera massresandets era.
Billigare och snabbare resor
Rullväskan speglar att långväga resor har blivit allt billigare och snabbare. Billigare flygbiljetter, stigande inkomster och längre semester har gjort utlandsresor till rutin och utlandssemestrar möjliga för många i den rika världen som drömmer om en paus från vardagsstressen. Att resa skapar nya erfarenheter och minnen (eller ögonblick att fånga på Instagram). Och även om inte alla lyckas vidga sina sinnen, är det säkert få som upplever det motsatta.
Som Mark Twain uttryckte det: ”Resande är ödesdigert för fördomar, intolerans och trångsynthet”.
Vi har blivit mer internationella – och kommit närmare varandra
Att det har blivit så lätt att resa har inte bara inneburit ökande turism. I och med att företagen har blivit mer internationella har också deras anställda blivit det. Affärsresorna är kittet som får multinationella företag och deras försörjningskedjor att hålla ihop. Och möjligheten att åka bort har inneburit att människor sprider ut sig över världen för att arbeta, utbilda sig eller bara få omväxling. Och i takt med att familjer blir mer geografiskt utspridda, har det uppstått behov av att hålla kontakten och delta på bröllop eller fira födelsedagsfester på avlägsna platser. Att det har blivit möjligt för familjer och vänner att bo längre ifrån varandra har fört världen samman.
Ändå var det tills alldeles nyligen få som reste långt. När resandet var beroende av gynnsamma vindar eller hästkrafter var det besvärligt, långsamt och dyrt. Ångkraft och järnvägar öppnade möjligheterna lite mer. Men för att komma lite längre bort för bara hundra år sedan, krävdes en atlantångare eller ett luftskepp, båda två dyra ressätt. En förstaklasskupé på Titanic 1912 kostade från 30 pund (i dag 3 350 dollar), en transatlantisk biljett med Hindenburg kostade 400 dollar 1936 (båda dessutom enkel resa, som det visade sig).
1,5 miljarder resor 2019
Den stora vågen av internationellt resande kom med flyget. En tågresa med transsibiriska järnvägen från Peking till Moskva tar drygt fem dygn, en flygresa omkring sju timmar. Men det som medförde den stora förändringen var att biljetterna blev billigare. 1950 reste bara 25 miljoner människor utomlands, enligt FN:s turistorganisation UNWTO. 2019 hade antalet resor ökat till 1,5 miljarder (och då räknas inte migranter, flyktingar och besök som varar längre än ett år).
Nästan tre femtedelar av de internationella resenärerna anlände och reste iväg med flyg, bara 5 procent reste med fartyg och 1 procent med tåg, enligt UNWTO. De 35 procent som korsade landsgränser med bil var till största delen européer, invånare på världens största resemarknad, som kunde dra nytta av kontinentens korta avstånd och goda vägar.
Semesterresor utgör 55 procent av totalen
Att åka på semester brukar vara huvudorsaken till att resa utomlands och utgör 55 procent av alla resor. Affärsresor utgjorde 11 procent av totalen. Större delen av resten handlade om att besöka familj och vänner utomlands. En del reser av religiösa anledningar (två miljoner muslimer besöker Mecka varje år) och runt 15 miljoner sökte medicinsk behandling utomlands under 2017.
Internationella resenärer har fyllt på hotellens, restaurangernas, biluthyrningsfirmornas och researrangörernas kassakistor. 2019 spenderades 1 500 miljarder dollar. Före covid-19 stod resandet för 4,4 procent av BNP och 6,9 procent av arbetstillfällena i de rika länderna i OECD. Utlandsresandet stod för 6,5 procent av den globala exporten under 2019, enligt Världshandelsorganisationen WTO. Totalt skapar resande och turism över 330 miljoner jobb, totalt en tiondel av världens arbetstillfällen, hävdar det globala rese- och turistrådet WTCC.
Pandemin förändrade resandet
Covid-19 har slagit sönder en industri som är beroende av att människor har rörelsefrihet. Det internationella resandet upphörde nästan helt och hållet mellan mars och maj 2020, i och med att fyra femtedelar av världens länder stängde sina gränser.
Eftersom de inte fick eller kunde resa stannade resenärerna där de var. De internationella ankomsterna sjönk med 70–75 procent under 2020 enligt UNWTO:s uppskattningar (se diagram). Det är tio gånger värre än bortfallet 2009 efter finanskrisen. Återhämtningen ser ut att vara långt borta, också med effektiva vacciner. OECD förutspår att turismen kommer att vara bland ”en av de sista sektorerna i ekonomin att återhämta förlorad efterfrågan”.
Utsläpp från flygplan i kommersiell trafik dök under 2020
Allt är inte nattsvart, dock. Utsläppen av växthusgaser från flygplan i kommersiell trafik dök under 2020, vilket intensifierade debatten om hur dessa utsläpp ska kunna minskas permanent. Destinationer med överturism fick en välbehövlig paus. Och optimisterna tror att sambandet mellan välstånd och reslust fortfarande håller. Trots de kortsiktiga kostnaderna, kan pandemin komma att snabba på trender som på sikt kommer att göra resandet både enklare och mindre skadligt. Dagens reseindustri är skakad – men den nya reseindustri som ser dagens ljus efter pandemin kan bli bättre än någonsin.
