Sverige revolterar

Fortsatt nordisk splittring om covid-19.
Diagram över nordiska dödsfall i covid
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Från The World In publicerad i The Economist, översatt av InPress.
©2020 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.

De nordiska länderna har liknande politiska modeller och kulturella normer. Så när covid-19 dök upp i mars 2020 förväntade sig många att Danmark, Finland, Norge och Sverige skulle gå samma väg. I stället valde Sverige en mindre strikt strategi: restauranger och grundskolor hölls öppna och man förlitade sig på att medborgarna följde rekommendationerna om att hålla avstånd. De övriga länderna stängde ned och öppnade först när epidemin minskade i omfattning.

På så sätt blev Norden ett naturligt experiment: vilken strategi skyddar folkhälsan bäst och minskar samtidigt den ekonomiska och sociala skadan?
Beroende på svaret kan man vänta sig att svenskarna under 2021 antingen kommer att gå över till grann
ländernas strategi eller tvärtom. Hur blir det?

Till en början verkade det självklart. Våren 2020 låg antalet smittade i Sverige på betydligt högre nivåer. I mitten av juni var antalet nya fall per dag, justerat för befolkningsstorlek, minst tio gånger större än i Danmark, Finland och Norge. I slutet av juli hade Sverige 5 729 registrerade dödsfall som officiellt tillskrevs covid-19. Danmark, med ungefär halva Sveriges befolkning, hade bara registrerat 615 döda. Sverige ansågs vara en superspridare av covid-19. När de andra länderna öppnade sina gränser för europeiska resenärer i juni förblev de i stort sett stängda för svenskar.

Under sommaren minskade dock antalet smittade i Sverige på samma sätt som i övriga Europa. När pandemins andra våg kom i slutet av augusti var det Danmark som drabbades värst i Norden. Ungefär hälften av de svenska dödsfallen inträffade på äldreboenden, vilket främst berodde på försumlighet och otur snarare än på politiska beslut. Svenskar rör på sig mer än medborgare i de övriga nordiska länderna, men hur de praktiserade social distansiering var inte alltför annorlunda. Hade Sverige haft rätt hela tiden?

Förmodligen inte. Den ekonomiska skadan sköts bara upp när man avstod från en nedstängning. Sveriges BNP och sysselsättningstal var relativt starka i mars, men föll när antalet smittade steg – också när de övriga nordiska länderna återhämtade sig. Att virusets spridning begränsats medförde att de övriga snabbt kunde öppna skolorna igen. Tester i augusti visade att i det hårt drabbade Stockholm hade mindre än en fjärdedel av invånarna antikroppar mot covid-19 – långt från de nivåer som krävs för flockimmunitet.

2021 kopierar grannländerna inte Sverige. I Norden litar man mindre på varandra än tidigare. ”Det var oroväckande att vi tog olika vägar”, säger Mika Salminen på finska Institutet för hälsa och välfärd, som ger regeringen råd om covid-19. Om antalet smittade ökar igen införs nya reserestriktioner. Sveriges strikta, hygieniska image får sig också en törn. ”Det är mycket märkligt att Sverige är den stora risktagaren i Norden – de har alltid tagit det säkra före det osäkra”, säger den norska journalisten Åsne Seierstad.

Ändå verkar svenskarna vara nöjda med att ses som rebeller. 2021 håller de fast vid mindre strikta åtgärder, däribland kortare karantäntider (bara sju dagar). Strategin har stort stöd på hemmaplan och statsepidemiolog Anders Tegnell har blivit en nationalikon. Den nordiska splittringen visar att kommunikation och förtroende är lika viktigt i folkhälsoarbete som resultat.