Artikeln publicerades ursprungligen i magasinet Vård&Hälsa, producerad av InPress. Läs mer på www.vardochhalsa.se
Text: Ulrica Segersten/Tove Smeds • Illustration: Nina Hemmingsson
Det var Marie Åsberg , professor emerita i psykiatri vid KI, som myntade begreppet utmattningssyndrom i slutet av 1990-talet. Precis som nu sköt sjukskrivningarna för psykisk ohälsa i taket även då. Att depressionerna var relaterade till arbete var uppenbart.
– Stressrelaterad ohälsa är den vanligaste psykiska sjukskrivningsorsaken i dag, sade Marie Åsberg när ett seminarium om utmattningssyndrom samlade läkare från hela landet under Medicinska riksstämman i slutet av 2015. Inte minst verkar de som arbetar inom hälso- och sjukvården vara drabbade.
Största behandlingseffekterna i arbetslivet
Ändå finns det inte så mycket vetenskapliga bevis för lyckade behandlingsformer om det så handlar om KBT, gruppterapi, meditation, trädgårds- och skogsterapi eller läkemedel.
Marie Åsberg menar att de största behandlingseffekterna verkar ske i arbetslivet.
– Men det viktigaste vi kan göra är att minska andelen som blir sjuka.
Och hon låter förstå att det kan gå.
Ingibjörg Jonsdottir från Institutet för stressmedicin vid Västra Götalandsregionen håller med.
– Vi kan inte bara fokusera på de redan sjuka, utan måste se till att stoppa inflödet. Den som är på väg in i utmattningssyndrom kostar samhället mer än själva sjukskrivningen.
Att det är en större andel kvinnor som drabbas är ingen hemlighet.
– Men det är absolut inte en könsfråga. Östrogen och testosteron har inget med saken att göra. Skulle män utsättas för samma belastning, inte minst inom vård och omsorg, skulle de drabbas i lika stor utsträckning som kvinnorna. Jämför till exempel vilket stöd en person i hemtjänsten får om bilen krånglar jämfört med om det är en arbetare inom teknisk förvaltning som får motorproblem. Det spelar ingen roll om det är kvinna eller man. Man måste också se på den totala belastningen i livet. Är den för stor drabbas man, oavsett kön.
Med andra ord spelar arbetsgivare och ledarskap en oerhört viktig roll.
– Förebyggande insatser är egentligen en förlustaffär för psykiatrisk verksamhet, säger Alexander Wilczek, verksamhetschef, överläkare, psykiatriska kliniken vid Ersta sjukhus.
– Som läkare får jag bara betalt för att ta hand om de redan sjuka.
Alexander Wilczek konstaterar att antalet läkare som sjukskrivs på grund av utmattningssyndrom har ökat kraftigt under ganska kort tid.
– På Ersta märker vi att allt fler läkare hamnar i en etisk konflikt med sina värderingar. Det skapar samvetsstress och kan bidra till utmattningssyndrom.
– Men sjukskrivning på heltid är en behandling med tydliga och allvarliga biverkningar, det måste man alltid komma ihåg. När sjukdomen väl gått så långt att sjukskrivning är ett måste, behöver den ”medicinen” doseras noggrant.
– Rehabiliteringen måste involvera arbetsplatsen och patientens hjärna stimuleras i tillräckligt stora doser, inte helt olik rehabiliteringen efter en stroke.
– Man kan likna den vid rehabiliteringen efter en benfraktur. Benet läker, men det tar tid. Vi vägrar inte att behandla, utan anstränger oss för att skapa bästa möjliga betingelser för läkning, säger Marie Åsberg.
Gabriel Wikström en av de drabbade
Utmattningssyndrom kan drabba vem som helst, ung som gammal. Och det går att bli frisk. Det är en av våra ministrar ett levande bevis på. Sjukvårdsminister Gabriel Wikström är en av dem som öppet berättat om hur han drabbats – och blivit frisk. Det var när Gabriel Wikström läste dubbla kurser vid Uppsala universitet, var politiskt aktiv och nyss hade blivit pappa som han drabbades av utmattningssyndrom.
Under din studietid råkade du ut för utmattningssyndrom, har du märkt av fördomar eller rena felaktigheter kring detta?
– Det finns både missuppfattningar och fördomar kring psykisk ohälsa. Många tror till exempel att en utmattningsdepression är något man aldrig återhämtar sig från. Därför är det viktigt för mig att vara öppen med mina erfarenheter. Jag tror att mina erfarenheter gjort mig bättre på att till exempel hantera stress och känna mina egna gränser.
Tidigare har du berättat i en debattartikel i Aftonbladet om hur tystnaden kring den psykiska ohälsan måste brytas. Tvekade du själv inför att berätta om dina erfarenheter?
– Egentligen inte, jag tycker det är viktigt att visa att psykisk ohälsa är något som vi måste våga prata om. Tre av fyra personer i Sverige har erfarenhet av psykisk ohälsa, antingen i sina egna liv eller i sin närhet. Ändå är tystnaden stor, och många döljer sin ohälsa även för sina närmaste. Det blir ingen hjälpt av. Därför är det viktigt att alla vi som kan och orkar vågar prata om våra erfarenheter.
Hur kan svensk hälso- och sjukvård bli bättre på att möta människor med psykisk ohälsa?
– Vi behöver framför allt bli bättre på att möta människor med psykisk ohälsa i ett tidigare skede och se på psykisk hälsa med ett helhetsperspektiv. I höstbudgeten satsade vi cirka 1 miljard kronor per år fram till 2019 för insatser inom psykisk hälsa. Det är en förstärkning jämfört med tidigare år på 280 miljoner kronor som går till att förstärka ungdomsmottagningarnas arbete och stimulera nya initiativ på området.
– Jag hoppas att vi ska kunna skapa en mer lättillgänglig verksamhet som kan möta barn och unga i ett tidigare skede. Vi har också ett pågående arbete med att se över hur långsiktigt hållbara insatser ska utformas så att vi kan ta ett bättre helhetsgrepp än vad som finns i dag.
Du har tidigare talat om den moraliska skyldigheten vi har att sluta hälsoklyftorna. Vad vill du som folkhälso- och sjukvårdsminister göra för att minska dessa?
– Regeringens övergripande mål är att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. För att göra det krävs insatser på många olika politikområden – vi behöver ett arbete som både är brett och sammanhållet. Att sluta de påverkbara hälsoklyftorna är inte bara en folkhälsofråga. Visst handlar det i allra högsta grad om klassiska folkhälsofrågor såsom tobak, alkohol och kost, om sjukvård och även om idrott för den delen.
– Men när vi söker lösningar måste vi göra det med en bred ansats där vi tittar inom alla politikområden såväl som att vi tittar på hur de samverkar med varandra. Det är också därför vi har tillsatt en kommission för jämlik hälsa. De har i uppgift att ta fram förslag på kort, medellång och lång sikt för att nå målet om att sluta hälsoklyftorna – att se helheten och lägga pusslet.
