Vad händer med dollarn?

Digitala pengar kan förändra dollarns ställning globalt.
Gul taxi på gata i Chinatown, New york
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

Ur special­rapporten The future of banking, The Economist, 8 maj 2021, översatt av InPress. ©2021 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.

Foto Lerone Pieters/Unsplash



En och en halv kilometer
från Vita huset ligger Capital One Arena, ett stadium för basket och ishockey som rymmer 20 000 åskådare. Arenan ligger i Washingtons Chinatown-distrikt och är omgiven av kinesiska restauranger. Här finns också ”vänskapsvalvet”, byggt för att fira att de amerikanska och kinesiska huvudstäderna blev systerstäder 1984. En eftermiddag i mars i år anlände den här artikelns korrespondent till arenan och gick för att köpa en Diet Coke från Walgreens-butiken mittemot. Vid kassan klickade hon på den ljusblå Alipay-appen och det dök upp en QR-kod som skannades av kassabiträdet för att ta emot betalningen. Transaktionen tog en sekund.

Om det hade varit möjligt att gå in i stadiumbyggnaden skulle det ha varit lika lätt att använda Alipay, betalningsplattformen som startats av Alibaba, för att köpa biljetter eller snacks. Walgreens i Chinatown är inte ensamma om att acceptera appen för betalningar. Omkring 7 000 försäljningsställen i USA använder sig av appen, plus shoppingcenter som Pier 39 i San Francisco och ett antal kinesiska restauranger i New York och Boston.

Handlarna vill göra det enklare för kinesiska turister att handla, utan att övertyga amerikaner om att använda Alipay. Betalningsappen är inte särskilt lätt att använda för engelsktalande (även om man byter språk­inställning till engelska är det mesta av gränssnittet i kinesiska tecken, så den som inte talar kinesiska behöver ta skärmdumpar och låta Google translate översätta). Men att appen allt mer accepteras utanför Kina, där Alipay och dess rival WeChat står för 90 procent av mobiltransaktionerna, förebådar ett finansiellt maktskifte. 

Den amerikanska dollarn förekommer överallt eftersom alla använder den som beräkningsenhet. Olja faktureras i dollar. Det mesta av den globala handeln betalas med dollar. De flesta internationella finansiella kontrakt är i dollar. Världsresenärer gömmer hundradollarssedlar i strumporna. Finansmarknaderna och handeln har växt snabbare än den globala ekonomin under årtionden, vilket har gjort dollarn ännu mer dominant. Detta ger USA ett inflytande som landet exploaterar genom ekonomiska sanktioner, samt en oöverträffad insikt i de globala finanserna.

Det är svårt att se att allt detta skulle tas över av yuanen. Men ett sätt som en övergång skulle kunna börja på, säger Jean-Pierre Landau, tidigare vid Banque de France, är genom turister. ”Om hundratals miljoner turister rör sig i Sydostasien, ber att få använda sin Alipay och därigenom drar uppmärksamhet till den, kommer de kanske gradvis också att vilja genomföra transaktionerna i yuan. Först blir det turistkrimskrams och museibiljetter som säljs i yuan. Sedan börjar företag fakturera i den kinesiska valutan. Till slut skriver de finansiella kontrakt i yuan”.

Digitala pengar kan alltså hota dollarns dominerande ställning. Men orsaken till att många länder, inklusive Kina, utfärdar egna digitala valutor, är främst defensivt. Kina vill motverka att offentliga medel försvinner i takt med att kontanter slutar användas. Kina slåss också mot teknikföretagens maktkoncentration. Kanske kan digitala pengar användas för att främja en valuta, säger Landau, men de kan också utgöra ett försvar mot en digital dollar.

En första anledning till att skapa en digital valuta är att ”skydda vår monetära suveränitet”, sade Mu Changchun, den kinesiska centralbankens chef för den digitala valutan, i mars. Han tror att de flesta centralbanker är angelägna eftersom de fruktar en digital dollar. ”Digitala valutor som en centralbank tillhandahåller ska inte hindra en annan centralbanks möjligheter att utöva sitt uppdrag för penningpolitisk och finansiell stabilitet”, sade han.

Och om internationalisering vore deras mål, är det svårt att se hur Kina skulle kunna lyckas med tanke på sina hårda restriktioner mot Tencent och Ant. Sedan 2018 har de varit tvungna att få alla mobilbetalningar godkända av en central clearing­enhet, i praktiken övervakas de alltså av tillsynsmyndigheter. Rege­ringen har också krävt att de skickar över data om sina kunders transaktioner och lån. ”Du bör tänka dig för både en och två gånger innan du ger tillstånd till ett betalningsnätverk med huvudkontor i Kina, där sekretesslagarna är annorlunda”, kommenterar Landau.

”Det finns två möjliga anledningar till att rege­ringen lägger sig i på det här sättet”, säger Markus Brunnermeier vid Princeton. ”Den första är att man anser att stora techbolag inte bör ha monopol på data, och ett sätt att motverka det är att tvinga dem att ge sina data till regeringen … den andra är statlig övervakning”. Ytterligare en är att vidmakthålla kapitalkontrollerna. En tredjedel av de ekonomer som Brunnermeier har frågat tror att kapitalkontrollerna är ett oöverkomligt hinder för att internationalisera yuanen. Ändå står det klart att de kinesiska myndigheterna är desperata att behålla dem, också på bekostnad av valutans internationella ställning.

En större potentiell risk är att andra valutor blir digitala. Hade Diem, Facebooks föreslagna digitala valuta, funnits när Turkiets president sparkade centralbankschefen i mars, skulle det ha varit enkelt för miljontals turkar att flytta sina pengar till dollar eller euro. Det skulle också ha varit möjligt för företag att börja använda QR-koder för att acceptera dollar.

”Det känns väldigt signifikant att de länder som förutom Kina är mest avancerade, mest aktiva och mest intresserade av CBDC, är de medelstora tillväxt­ekonomierna”, säger Landau. ”De är för stora för att acceptera att de riskerar att förlora sin penningpolitiska självständighet och så små att de är exponerade för riskerna med utländsk valuta.”

Kanske känner de att de inte har något val.