Artikeln publicerades ursprungligen i Magasin Göteborg, producerad av InPress.
Text: Sven-Eric Lindberg • Foto: TT/Berit Roald
DET GÄLLER ATT INTE låta sig paralysera av allt det negativa vi hör om hela tiden utan att också se – och synliggöra – de framsteg som sker varje dag, säger Beatrice Fihn. Jag upplever att allt fler unga människor aktivt vill vara med och förändra. Det är hoppfullt!
Beatrice växte upp i Göteborgsförorten Angered i en familj som ofta diskuterade politik och aktuella dagsfrågor vid köksbordet.
– Men det var framför allt genom att bo och gå i skola i ett område som Angered som mitt engagemang i frågor som rör mänskliga rättigheter och internationella relationer väcktes.
– De flesta av mina klasskamrater kom från familjer som av olika anledningar tvingats fly från sina hemländer. De hade inte hamnat i Angered för att de ville just hit, utan konflikter, krig och svält hade drivit dem på flykt.
EFTER GYMNASIET studerade Beatrice internationella relationer och fick praktikplats på ICAN i Genève.
– Det var så jag på allvar fick upp ögonen för kärnvapenhotet. Tidigare hade mitt fokus mest gällt mänskliga rättigheter. Men kärnvapenfrågan överskuggar ju allt.
Som det är i dag kan 9 av världens 200 länder genom att hota med kärnvapen utöva oproportionerligt mycket makt.
– Massförstörelsevapnen förskjuter maktbalansen på ett ohyggligt sätt och ett enda litet misstag kan få förödande konsekvenser. Därmed är kärnvapenfrågan, tillsammans med miljön och klimatet, vår tids ödesfrågor.
DECEMBER 2017 kunde Beatrice Fihn som generalsekreterare i ICAN ta emot Nobels fredspris.
– Det var ett mäktigt ögonblick. Det här arbetet handlar ju oftast om ett långsiktigt och oglamoröst harvande av detaljfrågor i det tysta – och så plötsligt riktas all världens strålkastare mot det vi gör.
Förhoppningen är att världens länder ska ratificera FN:s konvention om förbud mot kärnvapen från 2017.
– Vi har en lång väg att gå, men vi kan lära av historien att förändring alltid är möjlig och att enskilda aktivister faktiskt kan göra skillnad. Det som krävs är vägledande beslut och en allmän acceptans för ett förbud. Sedan kan det gå fort.
